Min vän Sirpa är med i en artikel i Expressen idag. Blev riktigt ilsk när jag såg vad en del kommenterat apropå den. Hur kan man läsa artikeln och få det till att hon söker sympatier och vill bli tyckt synd om? När hon själv säger att det är det värsta hon vet!
Hur kan man ha åsikter om ifall man ska skaffa barn alls, om man inte kan försörja dem sedan? Hur kan man ha åsikter om hur många barn man väljer att skaffa? Vem angår det mer än föräldrarna? Hur ska man kunna garantera att inget händer en själv eller den andra föräldern under ungarnas uppväxt? Hur kan man utgå ifrån att mamman går på en massa bidrag, utan att ha en blekaste aning om fakta i fallet? Varför kommentera något man inget vet om och inte orkar undersöka?
Det går över mitt förstånd.
En sådan mamma önskar jag att fler haft, så hade de inte blivit sura och griniga med en massa förutfattade åsikter om allt och alla!
Positiv till och med när hon har anledning att klaga. Lätt att säga, jag känner ju henne;-) men det lyser ju också genom om och när man läser bloggen hennes.
Sirpa har min djupaste beundran!
Ett Klick för skogen
BOMANS NÅL & TRÅD
