Dagen mot våldet

Idag är det FNs Internationella dag mot kvinnovåldet.

Alltså våldet som kvinnorna utsätts för, ofta av män.

Borde inte varje dag vara en i kampen mot våldet?

Enligt BRÅ har antalet misshandelsfall ökat med 34% de senaste  tio åren. För två år sedan inkom 26900 anmälningar.

De flesta läggs ned. I brist på bevis heter det vanligen. Ofta är det tyvärr i brist på intresse för att utreda misshandel i relationer.

Kvinnor får fortfarande idag höra- du har nog provocerat, -lite får man tåla, och dylikt. Bevis i form av vittnen saknar ju i de flesta fall. Vilken idiot misshandlar någon med vittnen? Det gör man bakom stängda dörrar, fördragna gardiner.

Teknisk bevisning saknas ofta för att fortfarande finns de poliser som inte inser att de måste fotografera skadorna på plats och se till att offret kommer till sjukhus för fotografering genom rättsmedicin och undersöks ordentligt. Brott mot kvinnor tas inte på allvar överallt.

Media kallar det för familjetragedi om en man dödat sin kvinna och /eller barnen. Kalla en spade för en spade. Mord är mord oavsett om man känner offret eller ej! Mord av en närstående, som är i beroendeställning borde tas på ett större allvar än mord av en okänd. Enligt min åsikt. Man kan nämligen inte bara gå, inte försvara sig, när man är i den situationen. Fråga mig, jag var där.

De flesta fall av misshandel mellan man och kvinna är inga slagsmål, utan den ena parten slår/sparkar/stryper/knuffar/skär etc sin partner eller fd partner. Eller stänger inne, isolerar och förnedrar inför andra. Fråntar henne pengar och andra resurser. Tvingar till sexuella aktiviteter hon inte vill. Tvingar henne att bli med barn för då är hon fast för livet. Genom familjerätts lagar kan en man kontrollera en kvinna fullständigt.

För att han inte fått som han ville. Ha total kontroll.

Oftast är det en han, men undantag finns.

Få anmäler, så mörkertalet är stort.  Offren anser det inte mödan värt, polisen eller åklagaren lägger i flesta fall ned ändå. I brist på…. Eller så ligger de i högen så länge att brotten preskriberas.  Kvinnofridsbrottet som rubricering används inte heller som det var menat. Små saker i sig inte ger något straff är sammanslagna  ett allvarligt brott, faktiskt.

Och skulle det gå till Tinget så blir offret  svartmålat och förnedrat av advokat och domare. Förutom att gärningsmannen hämnas. Det vet jag genom kontakt med kvinnor som misshandlats,  ofta dagligen under många år.

Tidningarna skriver idag, imorgon är det glömt. Kanske.

Våldet, eller mönstret av våld i relationen ärvs. Barn följer sina föräldrars mönster. Beteendeproblem i barndom blir till mobbning i skolan och i arbetslivet och ofta till misshandel av sina närmaste i relationen. Går partnern, skaffar man en ny slagpåse.

Inte så att man inleder med misshandel. De som väljer att misshandla sin partner är mycket älskvärda, underbara, romantiska… allt den en kvinna önskar sig i sin prins. Det varar tills hon en dag upptäcker att han kallar henne hora(utan skäl), att han slår henne för att det hänt något på jobbet, att hon talat med grannen eller annat obegripligt. Man invaggas in i trygghet samtidigt som alla ens vänner ”är idioter, har fel åsikter, tycker inte om honom” osv. En dag inser man att man är helt ensam med den som man älskade, som på något vis förvandlats till ett monster. Klart att felet måste vara ens eget. Han säger ju det.  Man kallas för knäpp, idiot, hora varvat med äcklig, fet, nymfoman eller frigid. Där någonstans kommer de första smällarna. Inte berättar man för någon, om nu någon skulle finnas att berätta för. Man skäms, det måste ju vara ens egna fel.

RFSU vill satsa mera på de unga männen, skriver de idag. Låter bra! Där kan vi stoppa spiralen. När de börjar slå/sparka/förnedra och tvinga sig på sin kvinna är det för sent.

Vad har du gjort för att minska våldet?

7 responses to this post.

  1. Ett mycket viktigt inlägg.

    Länkar i nästa inlägg till detta…
    Så att många som möjligt får ta del av dina ord…

    Kram fina goa Paula!!

    Svara

  2. Posted by Mondobaby on 25 november 2009 at 22:35

    Jag var gift och fick ta emot ett slag som än idag syns märken efter.. en gång ingen gång,, tänkte jag ,, nästa gång var 2 gånger för mycket, då gick jag…
    skild och ensam vårdnadshavare av våra två barn, han få numera träffa dom när han vill och har tid..
    Men kom inte närmare mig mig än 2 meter, för då greppar jag efter stekpannan av gjutjärn.

    Svara

    • Det är bra att lämna den som använder våld, men inte lätt. Du ger dina barn en förebild som inte använder och inte accepterar våld!

      Svara

  3. Posted by hildurrr on 26 november 2009 at 22:01

    Mycket bra skrivet. Passar på att länka till inlägget från min blogg, för jag tycker frågan är jätteviktig.

    Svara

  4. […] november 2009 av hildurrr Tänkte passa på att länka till det här inlägget om våld mot kvinnor. En bra text om en mycket viktig […]

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: