Vad är man rädd för? Mig?

Jag kör ju bil, varje dag, till och från arbetet, och från annat jag gör. Vilket räddar mig nu när trafiken inte fungerar.

Har kollat hållplatserna för ersättningsbussar för lokaltrafiken de senaste dagarna. Finns där folk så frågar jag om nån vill åka med. Dit jag ska eller åt det hållet.

Få vågar tacka ja, definitivt inga infödda svenskar, ännu i alla fall. Men oftast får jag bilen full i alla fall. Det är många som väntar på de där bussarna. Idag blev det visst slagsmål också.

Undrar varför. Är de rädda för mig, kanske? En okänd kuf i en bil… Kanske kommer jag att kidnappa dem, kräva lösen…

De som åker är förvånade,  glada, trevliga och undrar varför jag stannat.  De åker varmt och säkert.  Sitter ned istället för packas på buss, stående och körs  inte runt i  förorterna via samtliga T-bane hållplatser. Killar på väg till skolan, damer, herrar, alla på väg till jobbet eller hem. Precis som jag.

Jag får många tack och verbala rosor. Det räcker så.

En dag behöver jag också skjuts. Kanske.

I varje fall skulle jag  skämmas om jag inte gjorde vad jag kan, när det behövs. Vi uppfostrades till att hjälpas åt om och när det behövs.

What goes around, comes around.

Annonser

7 responses to this post.

  1. Posted by AE on 23 februari 2010 at 22:01

    En fin gest måste jag säga! Modigt av dig och snällt! Du är värd varenda verbal ros!

    Jo jo, jag ska hålla kisse borta från TV:n – ingen mer Lambireklam för honom inte 🙂

    I morgon är det dags för röntgen av benet igen, hoppas det ser bra ut!

    Ha det gott och en kram för dina goda gärningar!

    Svara

  2. Posted by Spin Red on 24 februari 2010 at 18:31

    What goes around, comes around. Så sant. Om alla var som du!

    Svara

    • Så skulle livet bli tråkigt;-) tänk så hemskt att möta sig själv. Jag gillar variation, även i människor.
      men lite mera omtanke om nästa skulle inte skada i samhället. Som ju är vi alla tillsammans.

      Svara

  3. Det är därför jag gillar dig Paula! 😀
    Just för att du är den du är och lite till…
    En omtänksam människa… med mycket hjärta i dig.
    Jag är glad att du är min vän…

    Massor med kramar!!

    Svara

  4. Det är verkligen vardagshjältedåd du utför. Men jag förstår samtidigt den gemene svensken, särskilt i Stockholm. Folk är helt enkelt inte vana vid vänlighet och undrar vad folk egentligen är ute efter. Jag tror definitivt på karma!

    Svara

    • Nästan alla i Stockholm är ju inflyttade, från mindre samhällen, precis som jag. Samhällen där man visserligen skvallrar om grannen men också hjälper om det behövs.

      Svara

  5. Det låter helt underbart! Omtänksamhet, i stort format!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: