Kultur och nöje

Kondomerna går åt på Dansbandsveckan, läste jag igår i Svenskan.

I avdelningen  kultur och nöje.

Vilket är vilket, kultur och nöje, tro?

Avskyr dansbandsmusik, av mitt hjärta. Främst företeelsen med skamlös jakt och kläm. En ursäkt för att klämma på okända utan att åka på en propp. Båda könen är lika illa.

Ett lodrätt uttryck för ett vågrätt begär.

Skulle inte funka bland de som lyssnar på min sorts musik! Vad det är framgår av listan här vid sidan av, delvis. Allt från visor via punk till opera.

Bara inte dansband. Dem har jag sett och upplevt en del av, genom jobbet. Tvingats vara på plats, men som tur är inte att delta i klämmandet. Har ju haft min egen ”partner” med, i rullstol.

Rullstolsdans är kul, däremot. Provade det första gången som 16 åring på ett disko. Killen bjöd upp.  Dansade senare regelbundet i flera år med en kille. Som en parentes till gnället:-)

Finnar dansar mycket, till dansband. Med de banden kan spela musik, vals, tango, humppa och modernt.

Man väljer en Tangokung, eller  -Drottning varje år.  Förr var det både och. Här är årets kung.

De flesta finnar kan dansa, iaf lite. Det hör liksom till. Man klämmer väl också men inte som här.

Med respekt för de gamla

Veikko har det bra nu. På Suomikoti. Med personal som behandlar de äldre med respekt. Som talar ett språk han förstår, hjälper med det han vill ha hjälp med. Så borde alla gamla ha det, även svenskar. Säger han, Veikko.