Kärlek!

Oh, en sån fin katt det är! Den som matfriar hos oss.

Skjutsade maken till arbetet och när jag kom hem satt kisse och väntade på frukost. På trappan. Pratade och den svarade, med en ynklig liten röst. Lite skrajsen men när jag öppnade dörren så flyttade den bara lite på sig. Tidigare har den sprungit iväg.

Fortsatte att prata med dörren på glänt medan jag hämtade blöt kattmat. Torrfoder finns alltid ute numera. Fyllde på skålen och hade plötsligt  kisse inne bakom mig. Han snurrade runt mig i hallen och markerade in sin doft i mina ben och våra skor, lite nervös för här har både katt och hundar varit och doften sitter säkert kvar. Så fina är deras sinnen.

Nå, han åt och kelade, åt lite till och kelade mer. Mest angelägen om kel faktiskt. Var uppe i knäet när jag satte mig på golvet, inne i vardagsrummet en sväng och  ute igen. Och tillbaka inne.  Och uppe i mitt knä.  Slickade fingrar och spann som en liten motor.

När jag ville stänga dörren blev det lite konstigt, den kunde inte bestämma sig för var den ville vara. Så jag bestämde, ute. Vill inte stressa den med att stänga dörren när den är inne.

Den verkar inte vara så jättegammal, men ingen unge heller. Tunn men inte skrikmager längre. Inga sår, inget fel på pälsen.  Nervös, rädd för folk och att bli instängd just nu i alla fall. Men tillitsfull när den ser att man inte gör den illa. Definitivt en kille.

Om vi blir lite mera bekanta ska jag kolla  om den har någon märkning, såg inget nu. Vill inte peta för mycket, skrämma honom i onödan.

Märkligt att någon kan tänka sig att  lämna en så go varelse att klara sig själv i vinterkylan. Hoppas ingen gjort det med vett och vilja.

Uppdatering av kattläget, kl 11 ungefär:

Fortsätter på samma inlägg. Kisse var inne och kelade en lång stund. Skulle kolla till brevlådan och där satt den vid fågelbordet. Tydligen inte hungrig heller. Mycket pratsam och direkt framme hos mig.

Hmm.. undrar om den inte jobbar på att bli adopterad av oss?🙂

In kom han, utan tvekan.

Kollade runt i hallen, kikade in i vardagsrummet. Satt i och låg i knäet  där på hallgolvet och emot mig på alla sätt.   Hela tiden spinnande, trampande. Lite vaksam men ändå rätt lugn.

Gästrummet var tydligen intressant.

Rummet  ligger närmast ytterdörren, där gick den  in i själv,  jag följde efter och satte mig på sängen. Klappade bredvid mig som man gör och sa kom. Direkt hoppade han upp. Och pratar gör han hela tiden, med en liten röst. Förvånade liten för en vuxen bondkatt, det låter som en kattunge.

Där gillade vår lilla husgäst tidigare att ligga på golvet och antagligen på överkastet också. Hennes doft fanns säkert kvar.

Kelade tillbaka, pratade och berömde modet att komma in och låta mig hålla på, kollade efter märkning, skador och sånt. Han var ända upp i ansiktet med sitt ansikte och purrade.

Han låg en stund och flög upp för fortsatt kelande och la sig lite till. Det såg ut att vara njutbart med värme och en mjuk säng.

Så  modig liten katt, tänk att våga sig in till ett hus, en okänd människa!

Fick till och med lossa en klo som fastnade i tyget under trampandet. Pilla och kela som jag ville. Försökte inte lyfta den, vill inte skrämmas. Det kommer senare, om katten vill.

Den katten har helt klart van vid att vara inne, att bli kelad med och kela tillbaka, men något har hänt som gjort den rädd.

Senaste nytt på kattfronten:

Och nu, en timme senare, är han inne igen. Tassar runt på skrivbordet!!!

utekatten

Bilden är tagen precis innan jag öppnade ytterdörren igen. Katten kom in med en gång, direkt in i gästrummet, upp på sängen och efter mig överallt.

Tror han aspirerar till att bli  sekreterare. Nyss var han på bordet, över tangenterna klev han.

Håller koll på kamerasladden här.  Det röda är kanten på min stor i arbetsrummet.

Visst ja, allergi … Strunt i det just nu.

 

3 responses to this post.

  1. Jaha, GRATTIS till en ny familjemedlem!
    Snygg är han och enligt matte heter hans färg blå/vit.
    Konstigt att ingen saknar en så fin kisse.
    Han är säkert överlycklig för en massa kel och mänskligt sällskap

    Svara

    • Han är så stilig. maken tog bilder idag ska lägga ut senare om de blev bra. Ha ha,ja… katter är speciella. Den är medlem av flocken bara när den själv vill. Idag har maken och katten bekantat sig. Läskigt, tyckte katten. Karlar är värst, tydligen, men den var modig och kelade lite med handen i alla fall. Märkligt att ingen saknar den, kanske är det som vi gissar att familjen flyttat och lämna kissen. Som heter Katten för oss.

      Svara

  2. […] bloggen Bomans kassar kan ni läsa om hur det var, då i […]

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: