Begår övergrepp och behåller jobbet

Så går det till när man arbetar inom omsorgen.

På ett äldreboende i Norrköping åkte några undersköterskor fast för att ha misshandlat och förnedrat boende.  Flera media tar upp fallet.

De stängdes av en tid men är nu åter i tjänst.

Bla har man tryckt in spyor i munnen på en boende. Denne har numera avlidit så anhöriga informeras inte.

Man har misshandlat de gamla  både fysiskt och psykiskt. Vilket är ett brott som renderar böter eller fängelse här ute i världen. Tydligen inte inom äldreomsorgen.

I Brottsrummet beskrivs vad som är vad ang misshandel.

Kollegor måste ha sett och hört, då anmälan till slut gjordes. Varför reagerar man inte direkt och stoppar misshandeln?

”Alla håller ögonen på varandra nu” säger någon anonym kollega.

Borde det inte vara så jämnt? Borde man inte ha koll på att ingen misshandlas eller förnedras där de är tvungna att bo sina sista år? Borde det inte vara en självklarhet med trygghet då?

Utbildad och vettig personal gör inte sådana här saker!

Hur trygga känner sig de gamla nu, med personal som kanske har tendenser till att ta till våld och förnedring? Anhöriga, har de inte reagerat?

Fy fan för att bli gammal och hjälpbehövande!

 fredag den 7 juli

Så fortsätter då cirkusen kring detta. Idag kom beskedet att de fem undersköterskor som gjort sig skyldiga till misshandel och annat på sitt arbete behåller lönen men fick gå hem.

Va fint.

Så hänsynsfullt. Man gav efter för trycket från omgivningen i fråga om att de skulle arbeta kvar på sina avdelningar.

Nu betalar man för att de betett sig under all kritik på sitt arbete, mot gamla försvarslösa människor. Att de brutit emot svensk lag dessutom. Misshandel är i lag förbjudet!

Stäng av dem, utan lön och se till att de aldrig mera får ett jobb inom något där de kan sätta sig på andra människor!

Polisanmäl misshandel och se till att de får sitt straff enligt svensk lag!

Varför skulle kommunalanställd personal uteslutas från vanligt rättstänkande?

I

Annonser

5 responses to this post.

  1. Jag kommer tillbaka till Skottvång 27 augusti och sen dröjer det ju inte innan du ska med mej till rödgula trumpetstället……..
    Så misströsta inte nog kommer vi att träffas allt!

    Svara

    • jaa, men dit är det ju en hel månad:-( Och jag ville gärna känna doften av kolmilan också. Får väl smyga dit och sniffa nån annan dag. Nu natti natt!

      Svara

  2. Bra skrivet!

    Måste bli ett slut på denna vanvård av gamla som byggt upp detta land.
    Det måste bli lämplighetstester på personal som skall arbeta med dementa och äldre på sjukhem och serviceboenden…Man blir ju rädd för att bl igammal och hamna på äldreboende när man ser hur man behandlar äldre.

    Skriv till politiker och anmäl vanvård…detta skall bara inte få förekomma.

    Svara

  3. Jag fattar inte heller varför de fick jobba kvar. Om jag hade varit arbetsgivaren hade jag skickat hem dem omgående och vänt på varenda paragraf för hitta något som gav mig rätt att avsluta anställningen omedelbart utan uppsägningstid och lön under den tiden. Någon som beter sig på det viset mot andra människor har inget på en sådan arbetsplats att göra. Speciellt inte om de beter sig så mot de boende på arbetsplatsen. När jag läste om det tyckte jag att det verkade som om arbetsgivaren ville ge dem en andra chans eftersom någon hade sagt ”– Jag tror att de tagit till sig av de samtal man fört med dem. Och varningen hänger över dem.” I h-vetet de ska ha någon andra chans! Har man en gång betett sig på det viset så har man ju bevisat klart och tydligt hur felplacerad man är och att man har inget i det yrket att göra, varken på den arbetsplatsen eller andra liknande.

    Förutom att skicka hem de fem stolpskotten så skulle jag, om jag vore arbetsgivaren, ta en ordentlig titt på arbetsplatsen. Något måste ju vara fundamentalt fel eftersom så pass många har begått så pass grova övergrepp. Hur är jargongen personalen emellan? Hur går det till när tjänster tillsätts? Hur är arbetssituationen? Vad måste förändras för att förhindra att det går så snett igen?

    Svara

    • Ett stort problem är att man kan bli chef över sina arbetskamrater inom omsorgen. Hur lätt är det att bli tagen på allvar då? Hur många bryr sig om vad man säger då? Och vem tusan vågar säga ifrån till dem man jobbat ihop med och måste klara av att vistas ihop med sen också? Nej in med chefer med kompetens, inte fackliga meriter eller rätt politisk åsikt, eller än värre enligt mål som ” x% utlandsfödda chefer år 21xx” och ”kvinnor som chef år 20xx” ”som i vår kommun. Chef ska man vara på egna meriter, inte efter politiska mål! Inför ansvar för tjänstemän för fattade beslut igen så blir det skillnad.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: