En månad!

Nu har Pelle bott hos oss i en månad.

Känns som han alltid gjort det, han känns hemtam, fast vi bara varit hans providers en kort tid. Äga en katt tror jag inte man kan.

Oj, vad vi vände och vred på saken, tittade på Pelles bild många gånger. Funderade på hur det skulle funka om vi måste åka någonstans och arbetstider. Om det var rätt att ta emot honom. Om vad han skulle tycka om att bo här.

Hans tillfälliga familj var här först, sedan kom Pelle på besök med dem. Det utföll väl, han la sig att sova på sängen och lät sig bäras och klappas nästan direkt. Lite funderade han nog på dofterna av katt och hund i huset, men det släppte snart.

Oron för att vi inte skulle kunna ge honom den tid han behöver har släppt. Vi har ju backning i familjen som tog hand om Pelle under sommaren och i våra ungar som det skulle behövas. Han reder sig gott själv också under en arbetsdag. Våra tider går omlott oftast.

Helt rätt beslut var det känner vi nu, även om det innebär att jag tar medicin varje dag. Råkar ju vara allergisk. Mot bla katt. Känner egentligen bara av ögonen och näsan just när jag håller på med hans pälsvård. Han är ju inte så mycket i sängen och i ansiktet som Herr Katt som bodde här i väntan på sitt nya hem i vintras. Han sov ju  helst i ansiktet eller mycket nära.

Vår högt uppskattade pälskling!

Annonser

2 responses to this post.

  1. Posted by Roland Sjöbom on 23 oktober 2011 at 18:01

    Oj vad tiden går, en månad. Tänk om Pelle glömt mig!

    Glad att det funkar och att Pelle fått det bra. Lite tråkigt med dina allergisymtom men hoppas det reder sig.

    Pelles vän, bondkatten Missan har måst avlivas för några veckor sedan men det var inte av saknad efter Pelle vad vi vet men hon blev hastigt sjuk.

    Följer Pelles öden och äventyr och mycket annat i din Blog… Impad över dess upplägg, struktur och innehåll. Hälsningar Roland

    Svara

    • Alltid tråkigt när en vän går bort, katt eller annat. Ibland är det bästa lösningen och en tröst är att veta att de inte lider mer.
      Allergin struntar jag i, faktiskt. Lite snuva är lätt att ta vägt mot all den glädje Pelle ger.
      Fast just för ögonblicket är han allt annat än glad. Vill ut, matte vägrar öppna dörren.
      Hoppas ni har tid och lust att komma och träffa Pelle snart.
      Tack för berömmet!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: