Klättra i träd!

Vecka 38 är landsomfattande klättra i träd vecka i Finland. Vi borde ta efter här!

Enligt forskare vidgar trädklättrande vårt kunnande och ger en sund inställning till risktagande. Det förbättrar det intuitiva tänkandet och ger ett öppet sinne. Ger bra motion utan restid eller redskap. Ökar barns kreativitet. Trädkojor har barn byggt i alla tider.

PÅ Facebook finns en grupp med 16 000 deltagare till stöd för klättrande.

Hmm, vad säger det om mig? Vi hade en jättegran vi alltid klättrade i. Till mammas förtvivlan. Hon klättrade inte och var livrädd att någon av oss skulle trilla och bryta sig. Hände inte. Något blåmärke och ett och annat skrapsår blev det väl, men inget allvarligt.

Klättrade i äppleträdet i förra veckan. Är beredd att klättra i svampskogen om vildsvinen blir för närgångna.

Vem tusan är handikappad?

Lufsar runt här hemma, rastlös och snorig. Hostar så den sista luften försvinner och jag kippar efter andan. Orkar inte mycket just nu, suck.

Läser hos vännen Sirpa. 

För några dagar sedan undrade Sirpa vem som egentligen var handikappad.

Tja, bilden säger allt! Den snodde jag från henne.

Personer med Aspbergers syndrom blir ofta misstagna för att vara tröga, dumma eller underbegåvade. Sanningen är tvärtom!

Det är ett bonus, ett annat sätt att se på saker.

Svårast för oss normalstörda att anpassa oss till.

Det finns företag som ser Aspbergers syndrom som en merit. Som vilken annan merit som helst.

Hos självhjälp kan man läsa berättelser skrivna av personer som lever med Aspberger och andra liknande problem.

Man är inte sitt funktionshinder!

Inte heller handikappad. Brister i omgivningen  skapar handikappet.

Jag har ett bonusbarn med Aspbergers så lite vet jag om hur det är, både från barnets och den vuxnes synpunkt.

Skötare portas från vården! Hurra!

De skötare, som i artikeln felaktigt kallas för sjuksköterskor, portas nu från vården av Norrköpings kommun. De ska inte få arbeta med människor alls, enligt senaste beslut från kommunen.

Äntligen ett rätt!

Hittills har de bara stängts av tills hettan blåste förbi, sedan skulle de arbeta kvar på samma avdelning. Kommunen ansåg att de kunde bedöma att inget brottsligt förekommit, eller så kunde man iaf inte bevisa det. Och därmed skulle de gå fria från ansvar och konsekvenser.

Hurra för att de äntligen tagit ett vettigt, och det enda rätta, beslut.

Jag läste…

Läste en del under veckan jag var borta.

Ozzy Osborns bok, I´m Ozzy, fast på svenska. Rolig, intressant, gripande och skriven på ett språk som låter som han själv. Skrattade högt flera gånger, fällde en tår eller två också. Lyssnade på radio i lurar medan vi åkte, läste  boken och så spelades Changes.. Strålande!

Sarahs nyckel kom med nån tidning jag köpte för att fördriva tiden. Dramatiskt, hemskt och fängslande. En liten flickas historia som börjar i  krigets fasor och slutar långt senare. Läs den! Ta med näsdukar.

1222 över havet Drama på norska fjället. Av Anne Holt. Strålande. Man är där, i stormen på hotellet. Läskigt att läsa i samma vecka som detta makabra hände i verkligheten.

En plats i solen, utspelar sig i trakterna där jag varit en del. Bekanta platser gjorde boken än bättre.  Inbrott, död och kopplingar till nazi-Tyskland ger många bottnar.  Lättläst men inte lättviktig.

Påbörjade en med titeln Skräck i ..LA , Las Vegas… eller något. Snurrig, svamlig, som en pundare talar och tänker, nä tack! La ifrån mig den efter knappt halva boken.

Bristande moral i arbetsrätten

Enligt professor Per Braunh i dagens Svd så brister det i moralen på den svenska arbetsrätten.

Han är professor i praktisk filosofi.

Rätten till anställning går före trygghet och omsorg om vårdtagaren.

AD dömer till busars fördel för att slippa bråk med facket. Allt grövre saker begångna av biträden och annan vårdpersonal skylls på arbetssituationen eller viftas bort som engångshändelser och anställda får gå kvar trots att bevis för vad de gjort finns i flera fall. Elever som beter sig mycket illa mot lärare och andra elever i skolan kan fortsätta.

Det är definitivt ett grovt fel i det systemet! Har sett med egna ögon hur personal med tendenser liknande de i Norrköpingsfallet går kvar, de som påtalar mobbas eller fryses ut. Ny personal skolas in av de vana i ett beteende som är allt annat än människovärdigt. De som inte orkar eller vågar säga emot slutar och bara de av samma anda jobbar kvar.

Floskler som chefer slänger sig med, värdegrund och brukarstyrning saknar totalt förankring i verkligheten. Så länge boenden är stängda för insyn och chefen sitter långt borta på ett kontor så kommer detta att fortsätta.

Begår övergrepp och behåller jobbet

Så går det till när man arbetar inom omsorgen.

På ett äldreboende i Norrköping åkte några undersköterskor fast för att ha misshandlat och förnedrat boende.  Flera media tar upp fallet.

De stängdes av en tid men är nu åter i tjänst.

Bla har man tryckt in spyor i munnen på en boende. Denne har numera avlidit så anhöriga informeras inte.

Man har misshandlat de gamla  både fysiskt och psykiskt. Vilket är ett brott som renderar böter eller fängelse här ute i världen. Tydligen inte inom äldreomsorgen.

I Brottsrummet beskrivs vad som är vad ang misshandel.

Kollegor måste ha sett och hört, då anmälan till slut gjordes. Varför reagerar man inte direkt och stoppar misshandeln?

”Alla håller ögonen på varandra nu” säger någon anonym kollega.

Borde det inte vara så jämnt? Borde man inte ha koll på att ingen misshandlas eller förnedras där de är tvungna att bo sina sista år? Borde det inte vara en självklarhet med trygghet då?

Utbildad och vettig personal gör inte sådana här saker!

Hur trygga känner sig de gamla nu, med personal som kanske har tendenser till att ta till våld och förnedring? Anhöriga, har de inte reagerat?

Fy fan för att bli gammal och hjälpbehövande!

 fredag den 7 juli

Så fortsätter då cirkusen kring detta. Idag kom beskedet att de fem undersköterskor som gjort sig skyldiga till misshandel och annat på sitt arbete behåller lönen men fick gå hem.

Va fint.

Så hänsynsfullt. Man gav efter för trycket från omgivningen i fråga om att de skulle arbeta kvar på sina avdelningar.

Nu betalar man för att de betett sig under all kritik på sitt arbete, mot gamla försvarslösa människor. Att de brutit emot svensk lag dessutom. Misshandel är i lag förbjudet!

Stäng av dem, utan lön och se till att de aldrig mera får ett jobb inom något där de kan sätta sig på andra människor!

Polisanmäl misshandel och se till att de får sitt straff enligt svensk lag!

Varför skulle kommunalanställd personal uteslutas från vanligt rättstänkande?

I

Humor, cop style

 Got this from the husband:-)

Recently, the Chula Vista, California,  Police Department ran an e-mail forum (a question
and answer exchange) with the topic being, ”Community Policing.”

One of the civilian email participants posed the following question, ”I
 would like to know how it is possible for police officers to continually
 harass people and get away with it?”

From the ”other side” (the law enforcement side) Sgt. Bennett,
obviously, a cop with a sense of humor replied:

”First of all, let me tell you this…it’s not easy. In Chula Vista, we
average one cop for every 600 people. Only about 60% of those cops are
on general duty (or what you might refer to as ”patrol”) where we do most
of our harassing.

The rest are in non-harassing departments that do not allow them contact
with the day to day innocents. And at any given moment, only one-fifth
of the 60% patrollers are on duty and available for harassing people while
the rest are off duty. So roughly, one cop is responsible for harassing
about 5,000 residents.

When you toss in the commercial business, and tourist locations that
attract people from other areas, sometimes you have a situation where a single
cop is responsible for harassing 10,000 or more people a day.

Now, your average ten-hour shift runs 36,000 seconds long. This gives a
cop one second to harass a person, and then only three-fourths of a second
to eat a donut AND then find a new person to harass. This is not an easy
task. To be honest, most cops are not up to this challenge day in and day out.
It is just too tiring. What we do is utilize some tools to help us narrow
down those people which we can realistically harass.

The tools available to us are as follows:

PHONE: People will call us up and point out things that cause us to
focus on a person for special harassment. ”My neighbor is beating his wife” is a
code phrase used often. This means we’ll come out and give somebody some
special harassment.

Another popular one is, ”There’s a guy breaking into a house.” The
harassment team is then put into action.

CARS: We have special cops assigned to harass people who drive. They
like to harass the drivers of speeding cars, cars with no insurance or no driver’s
licenses and the like.  It’s lots of fun when you pick them out of
traffic for nothing more obvious than running a red light.

Sometimes you get to really heap the harassment on when you find they
have drugs in the car, they are drunk, or have an outstanding warrant on file.

RUNNERS: Some people take off running just at the sight of a police
officer.
Nothing is quite as satisfying as running after them like a beagle on
the scent of a bunny. When you catch them you can harass them for hours.

STATUTES: When we don’t have PHONES or CARS and have nothing better to
do, there are actually books that give us ideas for reasons to harass folks.
They are called ”Statutes”; Criminal Codes, Motor Vehicle Codes, etc…
They all spell out all sorts of things for which you can really mess with people.

After you read the statute, you can just drive around for a while until
you find someone violating one of these listed offenses and harass them.
Just last week I saw a guy trying to steal a car. Well, there’s this book we
have that says that’s not allowed. That meant I got permission to harass this
guy. It is a really cool system that we have set up, and it works pretty well.

We seem to have a never-ending supply of folks to harass. And we get
away with it. Why? Because for the good citizens who pay the tab, we try to
keep the streets safe for them, and they pay us to ”harass” some people.

Next time you are in my town, give me the old ”single finger wave.”
That’s another one of those codes. It means, ”You can harass me.”

It’s one of our favorites.

Nån annan är Du!

En ledare i Dn idag som jag verkligen kan hålla med om! Om nånannanismen som brett ut sig över Sverige länge nu.

Nånannan borde…nånannan ska…nånannan har ansvaret för…

Nånannan ska ta ansvar för våra barn, våra liv, vårt arbete.

Jag är nånannan, du också. Ta eget ansvar är inte farligt, oftast i alla fall.

Skillnaden mellan finnar och svenskar är mycket det där. I Finland är det vanliga att man själv tar ansvar. Få anser att någon annan ska uppfostra deras ungar eller göra val åt dem. Föräldrar ansvarar för att deras ungar inte skolkar och i övrigt sköter skola och annat. Man kan som förälder bli åtalad för försummelse om man inte sköter det.

Nyligen blev ett par föräldrar utredda för försumlighet då de inte sett efter ett litet barn som drunknade.

Det låter lite grymt men ingår ju faktiskt i föräldraansvaret.

Så du, inte någon annan, ansvarar för ditt liv, dina ungar, dina djur.

Precis som jag gör med mitt. Efter bästa förmåga.

Vems rätt ser LSS till?

Merit Wager, vem annars, tar upp en fråga jag undrat över ett bra tag.

Citat från bloggen, texten är skriven av någon som arbetar på migrationsverket, en ”migga”

”En del  asylsökande – som verkligen helt saknar asylskäl – ansöker ändå om asyl. De gör det på grund av att de är utvecklingsstörda eller senildementa. De har hämtats hit av någon släkting som inte har för avsikt att ta hand om sin släkting utan tycker att Sverige kan ta hand om honom eller henne.”

slut citat

Våra egna gamla och funktionshindrade får inte den hjälp de ska enligt lag. Enligt tidningen Dagen.

LSS  följs inte av stat och kommun. Vår enda rättighetslag, till skydd för de svaga.

Ett stycke från artikeln i Dagen:

”LSS är på papperet en fantastisk lag som avsåg att revolutionera tillvaron för svårt handikappade människor när den trädde i kraft för 17 år sedan. Problemet är att den inte följs.

Att de tjusiga formuleringarna om att varje individ som tillhör någon av LSS personkretsar (och till dessa är tröskeln hög) ska ges möjlighet att leva ett liv som andra ofta inte är mer än just tjusiga formuleringar kan många funktionshindrade och deras anhöriga vittna om.

De så kallade kommunalekonomiska aspekterna – läs otillräckliga personella resurser – lägger exempelvis allt som oftast hinder i vägen för en meningsfull fritid med självvalda aktiviteter för den som bor i gruppbostad. Att försöka vinna framgång överklagande- och domstolsvägen är normalt sett lönlöst. Utslagen går i de flesta fall på kommunens linje. Den individ som klagar får besked om att hans eller hennes liv är tillräckligt bra utan den önskade insatsen.”

Ser ju tyvärr dagligen hur detta pågår. Svenska pensionärer lever på gränsen, varje dag. För den som skadats eller har ett annat sorts handikapp är livet en kamp emot diverse handläggare som sparar in på allt som går.  Blanketter med kränkande frågor om toalettbestyr bildar underlag som  styr antalet minuter man får hjälp. Kan man inte gå på toa själv får man blöja, som någon okänd kommer och byter två gånger om dagen.  Och ställer sen fram den mikrade maten som kommer i papplåda en gång i veckan.   Har man inte mikro blir det besvärligt. Kan man föra skeden till munnen får man inte hjälp att äta, även om skeden välter på vägen upp.

Den som inte vet sina rättigheter eller inte kan eller orkar slåss för dem, blir utan.

Samtidigt tillåter man import av handikappade yngre och äldre och senila gamlingar, som vårt samhälle ska ta hand om. De belastar asylprocessen, utan att ha asylskäl. De kan inte utvisas till hemlandet, för där vägrar man ta hand om dem. Släkten här gör det inte heller. Man dumpar dem i vår omsorgsapparat. Därmed får de allt som behövs för försörjning och vård, utan att någonsin ha betalat en krona i skatt. De är inte några få utan väldigt många. De kräver personal på det egna språket, för något annat funkar inte. Osv, osv…

Hallo, ni som är satta av oss att ta hand om vårt samhälle, sluta nu för F** att blunda!

Ni som har kommunala eller statliga chefstjänster är folkets (skattebetalares) tjänare, inte tvärtom. Tjäna!

Ni betalas av skattemedel, förslösa dem inte på dumheter utan på skattebetalares väl.

I Finland, där är släktingar till asylanter välkomna, så länge släktingen försörjer dem.  Ingen folkpension utgår heller till den som inte arbetat ihop den.

En viss skillnad!

Det blir bättre!

Det blir bättre, det heter ett program jag önskat mig hinna se. Tjejen med bimbostämpel, Magdalena Graaf berättar på TV 3 s nya programserie. Kanske skriver hon om det på sin blogg också, har inte läst men länkar.

Tack, Magdalena! Om fler berättar så BLIR det bättre. Om fler berättar blir det mindre skamligt att vara utsatt för brott av den som borde värna mest om en.

För det är brottsligt att misshandla, psykiskt eller fysiskt. Båda sorterna lämnar spår som tar år att radera om det någonsin går.

Ingen skulle ens tänka sig att sättas i samma rum som en okänd som misshandlat en grovt, kränkt, tvingat till sex, utplånat som person. Än mindre skulle någon ens tänka sig att begära att offret för allt det skulle samarbeta med gärningsmannen(ja, det ÄR män i de allra flesta fall).

Kvinnor som utsätts för systematisk misshandel krävs på samarbete  med misshandlaren  av myndigheter om de har barn ihop med den som misshandlat.

Ett ytterligare svårt övergrepp, för det är inte tillåtet enligt lag.

Men orkar man protestera, vågar man? Vet man ens om att man borde?

Vem kan alla lagar som berör den situation någon annan satt en i?

För inbilla mig inte att någon frivilligt sätter sig i händerna på en misshandlare!

Man blir kär, förd bakom ljuset av en beräknande misshandlare som läser en och säger/gör det som krävs för att man ska falla. Just så där som det står i tidningar att det ska vara.

Man flyttar ihop snabbt på hans initiativ, blir gravid snabbt för att han vill ha barn med en(som är det bästa som hänt honom…)Han vill ofta gifta sig snabbt också.  En del vill köpa dyra hus och prylar ihop som man sen får betala för, resten av livet.

Den stormande förälskelsen gör en blind för vad som pågår. Allt är inte bra men det slår man ifrån sig. Klockor larmar men man vill inte höra, mamma varnar kanske, vänner försvinner(för att han inte gillar dem) Man satsar allt.  Man lever för honom, tänker, andas honom. Det är ju sitt livs kärlek man träffat!

Eller inte. När det är så otroligt fantastiskt och alldeles för bra för att vara sant är det just för bra för att vara sant. Bara spel. Inte sant. Inte kärlek utan lek med hormoner och med känslor.

Misshandlare gör sitt utan att det handlar om dig, helt opersonligt. Isolerar från familj och vänner, bryter ned, gör beroende. Ekonomiskt och känslomässigt.  Det handlar bara om dem, deras tillfredsställelse, deras dåliga självbild och sjukt vridna bild av andra människor, speciellt kvinnor. Man blir en ägodel.

Slipper en undan går de till nästa och börjar om. Ofta har de fler på G samtidigt, reserver i olika stadier av förväntan eller nedbrytning.  Jakten i sig är en sport har jag hört mer än en gång av killar. Killar som misshandlar, som inte vet att jag fattat. De skryter med sitt beteende i min närvaro, vid tillfällen då jag inte räknas, inte syns pga min profession.

Den som blir utsatt tar på sig skulden, känner sig dålig, misslyckad beroende på det man utsätts för. Om man bara..(fyll i valfritt ord), så skulle han bli snäll. ICKE!

Enda vägen ut är igenom smärtan, backa sig ur går inte.

Skulle kunna skriva länge och mycket om det men avstår.

Kan bara skriva under på att det blir bättre! När man går, inte annars.