Pengarna styr i Äldrevård

Skamligt nog så är det pengarna, eller fördelningen av dem, som styr äldrevården. Standarden är låg, skamligt låg för de som behöver hjälp och stöd. Man drar in på mat, kaffe och personal. Pengarna går åt till annat, chefslöner bland annat. För de måste ju ha lika mycket som de inom tex industrin. På flera håll har de högsta  kommuncheferna höjt sina löner med  rejäla summor. I snitt tjänar de 59 500, i månaden. Det är många koppar kaffe det!

Ibland hjälper det att protestera, som i Köping. Men oftast inte. De gamla hörs inte.

Åldringar är inga konservburkar som man kan stapla i likadana rader. All är inte lika, behöver inte samma stöd, pratar inte ens samma språk. Ändå behandlas våra äldre respektlöst, som saker som ska gömmas undan.

Jag skäms, och skräms. Vill knappt bli gammal om vården och omsorgen redan nu är så skamligt dålig som rapporten visar.

Vad ska du äta ikväll?

Pensionärer som är beroende av matlådor från hemtjänsten får detta. Två ”köttbullar” i brun sörja och fabriksgjord ”potatismos”. I en papplåda.

Det ser ut och låter rent äckligt!

För ett år sedan testades maten.Näringsinnehållet i maten från de som levererar till just äldrevården analyserades noga.   Resultatet är nedslående, värdena är sämre än i kattmat!

När man är sjuk, eller gammal med sämre aptit behöver man kalorität mat med mycket proteiner, vitaminer och annat. Som doftar och smakar gott. Äter man lite, av dålig mat så svälter man långsamt. Man blir yr och svag, lätthanterlig. Inte konstigt att man då mår ännu sämre. Hur blir det med medicinernas effekt när man tappar i vikt och ork? För att inte tala om bieffekterna.

Moderna tidens ättestupa? Svälta ihjäl de gamla i hemmen? De kommer ju ändå inte ut för ingen har tid att följa dem.

Fy fan för sån mat!

Fabriksmaten ett hot mot hälsan. Så ungefär kan man sammanfatta artikeln i Dn idag. Den grundar sig på boken ”Döden i grytan”.

Det är idag lättare att få servera pulvermos fullt av tillsatser än riktig mos av färsk potatis.

Något är allvarligt fel. Den som äter maten, ofta de äldre, sjuka och våra minsta, får inte veta att maten måste ätas 15 minuter efter uppvärmning och inte sparas, för att vara säker på att inte bli sjuk av den. Inte heller vad maten innehåller.

Att den inte är varken god eller ser aptitlig ut skriver jag under på. Höll på att svälta ihjäl, gick ned massor, när jag låg inlagd. Om inte familjen kommit med tillägg i form av proteiner och frukt hade nog inte kroppen orkat tillfriskna så snabbt. Just när man är sjuk, eller ska läkas efter operation eller andra ingrepp måste maten vara extra bra.

När man är äldre ändras smaksinnet, dofterna och utseendet blir viktigare. När man är sjuk har man kanske inte så bra aptit och då borde maten verkligen vara tilltalande. Inte producerad i stordrift, långt borta, förpackad, förvarad, mikrad och serverad på samma papperstallrik. Det är inte aptitligt!

Regeringen har utropat Matlandet Sverige och politiker talar sig varma för närproducerat och riktig mat, lagat från grunden. Ändå kommer pråpåer från byråkrater om skärpta krav som omöjliggör eller försvårar för de närproducerade och småskaliga. Stordriftstanken sitter som satt i betong hos beslutsfattare på mellannivå. Som i gamla Sovjet. Det enda som gynnas av kraven är stordrift i stora fabriker, transportörer som kör mat över land och rike. Att man kör mjölk , ägg och vetemjöl från Skåne till Norrland för att laga pannkakor, som sedan körs runt till skolor i landet. Oj, glömde mellanlagret, platsen där allt samlas för vidare distribution.

Vi har massor av kök i skolor, men de används bara för uppvärmning. Slöseri med resurser och mat som bara slängs, för att den inte är god. Och ungarna köper godis istället för att äta maten.

Ungarna på dagis får inte gå in i köket, så hur maten hamnar på tallriken vet de inte om inte någon låter dem vara med hemma. Vilket inte är vanligt, heller.

Galet!

Lika värda?

”Vi lovar att älska varandra tills kommunen skiljer oss åt.” Börjar kännas rätt aktuellt med citatet!

Kan man tala om människors lika värde, i vårat samhälle när man vet följande?

Beskyll nu inte nuvarande regering för skiten, för den påbörjades och spreds under sossestyret. Kalla inte heller mig för rasist, jag är ”icke svensk” men  svensk medborgare, arbetande och företagande skattebetalare. För lika behandling för alla, som ställer upp på gemensamma mål.  Dvs sköter sig efter vårt samhälles normer, arbetar efter förmåga och betalar sina skatter.

Arne och Gunnel Kojefors får inte bo ihop längre.

Maggie och Torsten Karlsson får inte heller det.

Erik och Margit Berglund måste separera på ålderns höst.

Gunborg och Albin Wennström får inte bo ihop.

Inte heller Arvid och Ingar Andersson.

Svenska äldre som byggt landet och betalat sina skatter.

Dem får man dela på, tydligen. Av ekonomiska skäl.

Samtidigt skriks det i högan sky om anhöriginvandringen. Alla borde visst få komma hit. Endast 40% av de ansökande har fått nej, sedan nya reglerna kom.

Speciellt för ”ensamkommande barn,” i  +tjugoårsåldern som ”plötsligt” hittat sin familj.

Det är inhumant att inte tillåta familjer att återförenas, sägs det. Men så gör det i era hemländer då! Eftersom familjen finns där.

De  ovannämnda och många fler par som på ålderns höst vill fortsätta leva tillsammans tvingas till separation. Av stelbenta byråkrater. Man säger att det inte går, istället för att söka lösningar. Pengar finns inte, säger man.

Under tiden betalas massor med pengar ut i Äldreförsöjningsstöd. ÄFS

Till människor som inte betalat något i skatt, inte arbetat här utan enbart kommit för att få en gratis försörjning och del i vår sjukvård.

Citerar från Julia Cesar-

När riksdagen tog sitt mångkulturella beslut 1975 var 13 procent av invandrarna pensionärer som inte hade rätt till folkpension. Men från och med det året får samtliga i Sverige bosatta utlänningar rätt till folkpension, oavsett om de har arbetat eller inte. Från 2003 tas steget fullt ut för att garantera alla över 65 år som bor i Sverige att leva på skattebetalarnas bekostnad genom så kallat äldreförsörjningsstöd, ÄFS. Man behöver inte ens vara bofast i Sverige. Det räcker att man planerar att stanna här minst ett år så får man ”skälig levnadsnivå” garanterad av svenska staten.

Under 2010 är ÄFS-beloppen 4831 kronor i månaden för ensamstående och 4082 för gift person, värdebeständigt och skattefritt. Till detta kommer bostadskostnaden, där stöd kan utgå med upp till 6 200 kronor i månaden. Till skillnad från vanliga pensioner är ÄFS-beloppen garanterade, oavsett vad som händer på börsen. Om man känner för att resa tillbaka till det gamla hemlandet på semester i tre månader varje år (tolv månader för länder inom EU) tar man äldreförsörjningsstödet med sig. Under tiden kan man hyra ut sin bostad i Sverige.

Och det finns fler fördelar: Hemtjänsten är avgiftsbefriad, eftersom ÄFS inte räknas som inkomst. Invandrarpensionären tillåts också ha skattefria inkomster från utlandet på upp till 3000 kronor i månaden. En ensamstående kan alltså få drygt 11000 kronor i månaden plus rätt att ha en inkomst från utlandet på 3000, totalt drygt 14000 kronor – utan att alls ha arbetat i Sverige eller bidragit med en enda skattekrona.Det är dubbelt så mycket som den lägsta nivån för vanlig ålderspension (garantipension, den så kallade ”fattigpensionen”) där beloppen ser ut så här: (beloppen är bruttobelopp, det vill säga skattepliktiga.)

Personer födda 1937 eller tidigare:
• Ogift 7 708 kronor i månaden.
• Gift 6 867 kronor i månaden.
Personer födda 1938 eller senare:
• Ogift 7 526 kronor i månaden
• Gift 6 713 kronor i månaden.

ÄFS kan sökas av alla över 65 som är bosatta i Sverige, alltså även av svenskar. Men det kom till för invandrarnas skull och för att avlasta kommunernas socialbudgetar från kostnaderna, och majoriteten av dem som får ÄFS är invandrare.

Af Julia Caesar

-Slut citat

Tilläggas kan att jag som arbetar heltid inte får kvar lika mycket efter skatt. Behöver det sägas mer?

Veikko har flyttat!

På bloggen En sista kamp, kan man läsa om Veikko som nu äntligen fått flytta till Suomikoti.

Jag är glad för Veikkos skull. Och för andra gamlas, för denna kamp har startat en debatt om villkoren för våra gamla.

Så som han har det borde alla äldre få ha det!

Glatt och trevligt bland folk som förstår dem och deras sätt att leva.Med personal som kan laga den mat de äldre är vana vid och tycker om.   Där, på plats så dofterna ger en förväntning om maten och ökat aptiten.  Inte moderna saker som det bara petas i. För att man inte vet vad det är eller inte tycker om det. Många gamla svälter av den anledningen. Eller för att maten är tråkig och smakar och doftar inget, eller för att man inte klarar att äta ensam av praktiska eller psykologiska orsaker.

Vem vill äta trist, osmaklig mat från en plastlåda, ensam på rummet?

Inte ska man tvingas till tystnad, ensamma på rummet för att personalen  sitter och fikar med andra som inte heller talar de gamlas språk. Eller ids göra mer än det nödvändiga under sin arbetstid.

Det sistnämnda såg jag alltför mycket av under min tid som vikarie inom omsorgen om äldre som skadats i olyckor.

Där saknas ledning på plats. Då gör en del som de vill, inte som de ska.

Olagligt att skilja

Äldreministern har föreslagit att man ska lagstifta om att kommuner inte får skilja åt gamla människor som inte längre klarar att bo hemma. Något som inte kommer hinnas med före valet.

Märkligt samhälle vi lever i, där man måste reglera det i lag.

Senaste året har flera fall uppmärksammats där en av ett par inte längre klarar sig hemma, dvs den andra orkar inte vårda den ensam. Då skiljer man dem åt. Tvångsskilsmässa  alltså. Mot parets uttryckliga vilja.

Jag vill aldrig bli gammal om det som återstår är att tvingas sitta ensam, för att en kommuntjänsteman/kvinna fattar ett sådant beslut.