Nån annan är Du!

En ledare i Dn idag som jag verkligen kan hålla med om! Om nånannanismen som brett ut sig över Sverige länge nu.

Nånannan borde…nånannan ska…nånannan har ansvaret för…

Nånannan ska ta ansvar för våra barn, våra liv, vårt arbete.

Jag är nånannan, du också. Ta eget ansvar är inte farligt, oftast i alla fall.

Skillnaden mellan finnar och svenskar är mycket det där. I Finland är det vanliga att man själv tar ansvar. Få anser att någon annan ska uppfostra deras ungar eller göra val åt dem. Föräldrar ansvarar för att deras ungar inte skolkar och i övrigt sköter skola och annat. Man kan som förälder bli åtalad för försummelse om man inte sköter det.

Nyligen blev ett par föräldrar utredda för försumlighet då de inte sett efter ett litet barn som drunknade.

Det låter lite grymt men ingår ju faktiskt i föräldraansvaret.

Så du, inte någon annan, ansvarar för ditt liv, dina ungar, dina djur.

Precis som jag gör med mitt. Efter bästa förmåga.

Det blir bättre!

Det blir bättre, det heter ett program jag önskat mig hinna se. Tjejen med bimbostämpel, Magdalena Graaf berättar på TV 3 s nya programserie. Kanske skriver hon om det på sin blogg också, har inte läst men länkar.

Tack, Magdalena! Om fler berättar så BLIR det bättre. Om fler berättar blir det mindre skamligt att vara utsatt för brott av den som borde värna mest om en.

För det är brottsligt att misshandla, psykiskt eller fysiskt. Båda sorterna lämnar spår som tar år att radera om det någonsin går.

Ingen skulle ens tänka sig att sättas i samma rum som en okänd som misshandlat en grovt, kränkt, tvingat till sex, utplånat som person. Än mindre skulle någon ens tänka sig att begära att offret för allt det skulle samarbeta med gärningsmannen(ja, det ÄR män i de allra flesta fall).

Kvinnor som utsätts för systematisk misshandel krävs på samarbete  med misshandlaren  av myndigheter om de har barn ihop med den som misshandlat.

Ett ytterligare svårt övergrepp, för det är inte tillåtet enligt lag.

Men orkar man protestera, vågar man? Vet man ens om att man borde?

Vem kan alla lagar som berör den situation någon annan satt en i?

För inbilla mig inte att någon frivilligt sätter sig i händerna på en misshandlare!

Man blir kär, förd bakom ljuset av en beräknande misshandlare som läser en och säger/gör det som krävs för att man ska falla. Just så där som det står i tidningar att det ska vara.

Man flyttar ihop snabbt på hans initiativ, blir gravid snabbt för att han vill ha barn med en(som är det bästa som hänt honom…)Han vill ofta gifta sig snabbt också.  En del vill köpa dyra hus och prylar ihop som man sen får betala för, resten av livet.

Den stormande förälskelsen gör en blind för vad som pågår. Allt är inte bra men det slår man ifrån sig. Klockor larmar men man vill inte höra, mamma varnar kanske, vänner försvinner(för att han inte gillar dem) Man satsar allt.  Man lever för honom, tänker, andas honom. Det är ju sitt livs kärlek man träffat!

Eller inte. När det är så otroligt fantastiskt och alldeles för bra för att vara sant är det just för bra för att vara sant. Bara spel. Inte sant. Inte kärlek utan lek med hormoner och med känslor.

Misshandlare gör sitt utan att det handlar om dig, helt opersonligt. Isolerar från familj och vänner, bryter ned, gör beroende. Ekonomiskt och känslomässigt.  Det handlar bara om dem, deras tillfredsställelse, deras dåliga självbild och sjukt vridna bild av andra människor, speciellt kvinnor. Man blir en ägodel.

Slipper en undan går de till nästa och börjar om. Ofta har de fler på G samtidigt, reserver i olika stadier av förväntan eller nedbrytning.  Jakten i sig är en sport har jag hört mer än en gång av killar. Killar som misshandlar, som inte vet att jag fattat. De skryter med sitt beteende i min närvaro, vid tillfällen då jag inte räknas, inte syns pga min profession.

Den som blir utsatt tar på sig skulden, känner sig dålig, misslyckad beroende på det man utsätts för. Om man bara..(fyll i valfritt ord), så skulle han bli snäll. ICKE!

Enda vägen ut är igenom smärtan, backa sig ur går inte.

Skulle kunna skriva länge och mycket om det men avstår.

Kan bara skriva under på att det blir bättre! När man går, inte annars.

Ledsamt läsande

Vet svenska folket om detta?

Det står att läsa på bloggen hos Merit Wager.

Citerar ur en text inskickad av personal på Migrationsverket, den som i sin helhet finns att läsa hos Merit.

”vems ansvar är det egentligen att komma med riktiga uppgifter när man ansöker om uppehållstillstånd? Ja, sist när jag kollade detta, i UNHCR:s handbok, så stod det att det är den sökandes ansvar, alltså att den som söker asyl eller uppehållstillstånd har hela bevisbördan; det är han eller hon som ska bevisa att han eller hon har behov av skydd i Sverige. Och UNHCR hänvisar ju många ständigt till. Också enligt svensk lag är det förstås den som söker ”en förmån” (í detta fall asyl eller PUT) som ska bevisa att han uppfyller lagens krav. Svenska myndigheter har mycket begränsat ansvar när det gäller personer som vägrar medverka till att styrka sin identitet och som serverar uppdiktade historier.”

Har läst rätt många blogginlägg och notiser i media om ”flyktingbarn” eller ” flyktingar som hotas av utvisning” den senaste tiden.

Sätter orden inom ” då de används felaktigt av de flesta journalister. I syfte att vilseleda oss och trycka på tycka synd om knappen.

Det är nämligen stor skillnad i vad som gäller för flykting och asylsökande.   Och barn är små, inte skäggiga unga män i 18-30 års ålder.  Men artiklarna har ofta med en bild på just små barn, ledsna, smutsiga och ensamma. Undrar vad de unga männen gillar beskrivningen av dem? Många av dem har ju egna små barn, har det visat sig när de väl fått PUT.

Ytterst få som anländer till Sverige och ansöker om förmånen att bli försörjda av oss är flyktingar.  De må ansöka om asyl men det är en annan sak, andra regler.

Det är dags att begära att de som matar oss med nyheter också håller sig till fakta, sanning och inte enbart söker säljande rubriker.

Barnporr brukare, vad är ni för ena?

Vad rör sig i huvudet på en kvinna som ger sig in i denna smutsiga värld? Eller förresten, jag vill inte veta! Undrar bara hur de kvinnor är funtade som är del av denna härva.

Hur många av dem har egna barn.

Hur mår de ungarna?

Är de också en del ”nöjet”?

Att vissa män är sådana är ingen överraskning, även om det inte gör saken bättre. Den här raggade kvinnor på dejtingsiter, vännen Sirpa skriver om ”mötet” med honom.

Barn är barn och måste få vara det! Vuxna har ansvar att hålla sina drifter för sig. Eller om det inte funkar, söka hjälp. Så enkelt är det.

HÄR SLOG POLISEN  TILL I GRYNINGSRÄDEN
ÄLVSBYN: Kvinna, 40-årsåldern.
ROBERTSFORS: Kvinna, 60-årsåldern.
NORDMALING: Kvinna, 60-årsåldern.
BORLÄNGE: Man, 42, misstänkt huvudman.
HOFORS: Kvinna, 55-årsåldern.
BORLÄNGE: Man, 49 år.
SALA: Kvinna.
HEDEMORA: Kvinna.
NORBERG: Person.
GRÄNGESBERG: Kvinna.
TROLLHÄTTAN: Kvinna.
MELLERUD: Kvinna.
ÅKERSBERGA: Kvinna, 39 år.
ÅKERSBERGA: Man, 41 år.
UPPLANDS VÄSBY: Kvinna, 63 år.
ESKILSTUNA: Kvinna, 40-årsåldern.
MULLSJÖ: Kvinna.
ÄLVÄNGEN: Kvinna.
GETINGE: Person.
HALMSTAD: Kvinna, 55 år.
ROTTNE: Kvinna, 45-årsåldern.
KLAVRESTRÖM: Kvinna, 40-årsåldern.

Sammanställning: DANIEL SIKSJÖ/Expressen

Anmäl alla brott emot barn!

Ecpat

Gilla olika?

Det är väl klart som fan att man får gilla olika. Bara i kommunistdiktaturer måste alla tycka lika. Tänk om vi alla hade likadana hem, Lika många barn, samma kläder, samma mat, jobb som staten bestämt och håller med, endast godkända åsikter(iaf öppet).

Hatar flockmentalitet och tvång!

Även tvång att delta i flockaktiviteter. Som kampanjer.

Ett stycke stulet ur The life of Brian:

Brian: Look, you’ve got it all wrong! You don’t need to follow me. You don’t need to follow anybody! You’ve got to think for yourselves! You’re all individuals!
Crowd: [in unison] Yes! We’re all individuals!
Brian: You’re all different!
Crowd: [in unison] Yes, we are all different!
Man in crowd: I’m not…
Crowd: Shhh!

om att vara kontaktperson vid övervakat umgänge

Pappan till de bortförda barnen intervjuas i Expressen idag. Han tog dem med sig för att ”få vara nära dem”.

Vidare citat från intervjun.

”Han poängterar att han inte planerade i förväg att ta med barnen från det övervakade umgänget på Junibacken i lördags.
– Vi gick ut därifrån lugnt och stilla och när vi kom till parkeringen var övervakaren inte där. Det var en tillfällighet och jag bara satte barnen i bilen, berättar han.
Nu hoppas han på en ny förhandling i tingsrätten och att hans ord ska tas på större allvar.”

Ursäkta men övervakaren FÅR INTE LÄMNA BARNEN UTOM SYNHÅLL under umgänget. Alls!

Så denna man fick alltså röra sig helt fritt på Junibacken, och kunde också lämna stället utan att övervakaren var med!

Vilken information fick övervakaren om sin uppgift? Var han/hon en person som mamman hade godkänt? Så ska det vara, nämligen.

Tingsrätten beslutar om övervakat umgänge, socialen letar fram en person som utför uppdraget. Vilket inte alltid är lätt. Men rätt ska vara rätt. Man ska inte låta en förälder tro att barnen är trygga under umgänget när det inte är så.

När ska det bli ändring på det? Många barn far illa eftersom de hotas och matas med lögner om mamman/pappan under synbart övervakat umgänge.

Fackförbundens moral?

Har om dagen kommunal, nu Lärarförbundet.

I stadgarna har de beslut om att hälften av deras lediga lägenheter ska gå till bostadskön. I verkligheten har inte en enda lägenhet lämnats sedan 2002. Istället har de gått till barn till ägarna och anställda.

Förvånad? inte direkt.

Avslöjande från Migrationsverket

Miggor,  tjänstemän/kvinnor inom Migrationsverket, berättar hos Merit Wager om saker som de får höra och tvingas leva med.

Tex att en person byter ut sina personuppgifter inklusive plussar på sin ålder med 10 år,  för att direkt få ut svensk pension, samtidigt som han jobbar svart. Och tycker att det är bra!

Våra handläggare på Fk måste vara både blinda och döva om de beviljar pension till människor som inte jobbat här, inte kommer att göra det och inte ens är villiga att visa vem de är. Samtidigt som de underkänner läkarintyg för riktigt sjuka svenskar.

Eller berättelser som denna(som kommer via Merits Blogg):

Alldeles nyss fick en person som säger sig vara 17 år PUT. Och hans påstått försvunna och påstått antagligen döda familj hade köat till ambassaden redan från samma stund som han själv anlände till Sverige.

Nu är problemet bara att de saknar id-handlingar som styrker vilka de är Bekymrade socialsekreterare undrar om Migrationsverkets skulle kunna intyga att dessa personer är familjemedlemmar till pojken. Men hur skulle det gå till? Pojken själv saknade id-handlingar och dessutom hade samtliga av hans familjemedlemmar antagligen dött för flera år sedan…

Det enda rätta handlandet är är att återförena familjen i hemlandet. Vilken tur att de är återfunna. Nu slipper stackars barnet sitta här i kalla norden alldeles ensam. Och sörja sin familj. Allt enligt FNs barnkonvention.

Gör något! Ta itu med problemen, ni som har att styra med det. Inbilla er inte att det försvinner om man struntar i det.

Följ lagen, ni som arbetar med invandrarfrågor. Handla inte med ert medlidande, tycka synd om och ”von oben ” attityd. Alla ska inte och kan inte få bo och leva i Sverige.

Fy fan för sån mat!

Fabriksmaten ett hot mot hälsan. Så ungefär kan man sammanfatta artikeln i Dn idag. Den grundar sig på boken ”Döden i grytan”.

Det är idag lättare att få servera pulvermos fullt av tillsatser än riktig mos av färsk potatis.

Något är allvarligt fel. Den som äter maten, ofta de äldre, sjuka och våra minsta, får inte veta att maten måste ätas 15 minuter efter uppvärmning och inte sparas, för att vara säker på att inte bli sjuk av den. Inte heller vad maten innehåller.

Att den inte är varken god eller ser aptitlig ut skriver jag under på. Höll på att svälta ihjäl, gick ned massor, när jag låg inlagd. Om inte familjen kommit med tillägg i form av proteiner och frukt hade nog inte kroppen orkat tillfriskna så snabbt. Just när man är sjuk, eller ska läkas efter operation eller andra ingrepp måste maten vara extra bra.

När man är äldre ändras smaksinnet, dofterna och utseendet blir viktigare. När man är sjuk har man kanske inte så bra aptit och då borde maten verkligen vara tilltalande. Inte producerad i stordrift, långt borta, förpackad, förvarad, mikrad och serverad på samma papperstallrik. Det är inte aptitligt!

Regeringen har utropat Matlandet Sverige och politiker talar sig varma för närproducerat och riktig mat, lagat från grunden. Ändå kommer pråpåer från byråkrater om skärpta krav som omöjliggör eller försvårar för de närproducerade och småskaliga. Stordriftstanken sitter som satt i betong hos beslutsfattare på mellannivå. Som i gamla Sovjet. Det enda som gynnas av kraven är stordrift i stora fabriker, transportörer som kör mat över land och rike. Att man kör mjölk , ägg och vetemjöl från Skåne till Norrland för att laga pannkakor, som sedan körs runt till skolor i landet. Oj, glömde mellanlagret, platsen där allt samlas för vidare distribution.

Vi har massor av kök i skolor, men de används bara för uppvärmning. Slöseri med resurser och mat som bara slängs, för att den inte är god. Och ungarna köper godis istället för att äta maten.

Ungarna på dagis får inte gå in i köket, så hur maten hamnar på tallriken vet de inte om inte någon låter dem vara med hemma. Vilket inte är vanligt, heller.

Galet!

Saknar ord…

därför lånar jag Merits.

Merit Wager, min hjälte när det gäller frågor man inte får tala om i dagens Sverige.

Citat från bloggen”:

Finns det verkligen ingen – INGEN!? – i detta land som ids eller orkar rensa upp på asylområdet? Är rädslan för att kallas ”främlingsfientlig” så stark bland dem som har möjlighet att agera, att de hellre låter vansinnigheterna rulla på än utstår den felaktiga beskyllningen? Och är inte risken snart stor för att folk blir just ”främlingsfientliga”, och att ilskan delvis felaktigt går ut över invandrarna, när det ju är mot svenska politiker och myndigheter ”fientligheten” borde riktas?”

-slut citat-

Hon skriver idag om migrationsverkets skandalöst dåliga kompetens i hanteringen av vem som får stanna och vem som ska avvisas. Om barn som kidnappas och stannar i Sverige, hos vem då? Ingen vet, mer än de inblandade.