Hit går skattepengarna!

Svenskan idag har att berätta om flyktingindustrins vinnare.

Företag som Vårljus tjänar grova pengar då ingen kollar hur mycket de fakturerar, tydligen. 40 miljoner de senaste åren, i vinst. Om tidningen har rätt uppgifter.

Normen är 1900:- per plats och dygn, men man har betalat ut 2150 – 2175:- per plats till just Vårljus.

Vård- och behandling AB har fått 3015:- per plats. Samma som på vårdinstitutioner, trots att ingen vård ges.

Staten betalar ju så varför snåla, typ.

Dessutom tjäna diverse sidoaktörer stora pengar på detta. Miljoner grävs ned i projekt inom flyktingindustrin.

Vad media ständigt glömmer att berätta är att de flesta inte är barn, utan unga vuxna män. I undantagsfall kvinnor.

Merit Wager vågar berätta det, eller rättare sagt vidare befordra berättelser från migrationsverkets personal. Läs gärna mera på hennes blogg.

 

ps. Nej! Jag är inte rasist. Jag hatar alla fuskare lika intensivt!

Rätt att få dö, utan smärta

Ett viktigt beslut kom idag. Eller ett uttalande om vad som gäller. Från Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen sammanfattar läget i ett antal punkter:

· Vården ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

· Huvudregeln är att en läkare inte får ge en behandling som patienten inte vill ha.

· Om patienten inte vill att en livsuppehållande behandling ska sättas in eller fortsätta ska läkaren respektera patientens önskan. En förutsättning är att patienten är beslutskompetent, välinformerad och införstådd med konsekvenserna av olika behandlingsalternativ.

· Vården är skyldig att erbjuda en döende patient smärtlindrande och ångestdämpande behandling.

Även Dagens juridik skriver om beslutet.

Frågan har ju aktualiserats av flera den senaste tiden.Bland andra av den 31-åriga kvinnan som varit sjuk i stort sett hela livet och nu vill lämna denna värld. Utan att behöva känna när hon kvävs till döds.

Svår fråga när det gäller andra, men själv vill jag att man inte håller min kropp vid liv med maskiner, om livet i övrigt lämnat den. Bara tills man tagit vara på de organ som är användbara. Jag har naturligtvis anmält mig som organdonator, till det register som finns.

Behöver jag dem inte längre kan någon annan få ett bra liv med hjälp av en bit av mig. Så lever jag vidare, på ett sätt.