Begår övergrepp och behåller jobbet

Så går det till när man arbetar inom omsorgen.

På ett äldreboende i Norrköping åkte några undersköterskor fast för att ha misshandlat och förnedrat boende.  Flera media tar upp fallet.

De stängdes av en tid men är nu åter i tjänst.

Bla har man tryckt in spyor i munnen på en boende. Denne har numera avlidit så anhöriga informeras inte.

Man har misshandlat de gamla  både fysiskt och psykiskt. Vilket är ett brott som renderar böter eller fängelse här ute i världen. Tydligen inte inom äldreomsorgen.

I Brottsrummet beskrivs vad som är vad ang misshandel.

Kollegor måste ha sett och hört, då anmälan till slut gjordes. Varför reagerar man inte direkt och stoppar misshandeln?

”Alla håller ögonen på varandra nu” säger någon anonym kollega.

Borde det inte vara så jämnt? Borde man inte ha koll på att ingen misshandlas eller förnedras där de är tvungna att bo sina sista år? Borde det inte vara en självklarhet med trygghet då?

Utbildad och vettig personal gör inte sådana här saker!

Hur trygga känner sig de gamla nu, med personal som kanske har tendenser till att ta till våld och förnedring? Anhöriga, har de inte reagerat?

Fy fan för att bli gammal och hjälpbehövande!

 fredag den 7 juli

Så fortsätter då cirkusen kring detta. Idag kom beskedet att de fem undersköterskor som gjort sig skyldiga till misshandel och annat på sitt arbete behåller lönen men fick gå hem.

Va fint.

Så hänsynsfullt. Man gav efter för trycket från omgivningen i fråga om att de skulle arbeta kvar på sina avdelningar.

Nu betalar man för att de betett sig under all kritik på sitt arbete, mot gamla försvarslösa människor. Att de brutit emot svensk lag dessutom. Misshandel är i lag förbjudet!

Stäng av dem, utan lön och se till att de aldrig mera får ett jobb inom något där de kan sätta sig på andra människor!

Polisanmäl misshandel och se till att de får sitt straff enligt svensk lag!

Varför skulle kommunalanställd personal uteslutas från vanligt rättstänkande?

I

Fy fan för sån mat!

Fabriksmaten ett hot mot hälsan. Så ungefär kan man sammanfatta artikeln i Dn idag. Den grundar sig på boken ”Döden i grytan”.

Det är idag lättare att få servera pulvermos fullt av tillsatser än riktig mos av färsk potatis.

Något är allvarligt fel. Den som äter maten, ofta de äldre, sjuka och våra minsta, får inte veta att maten måste ätas 15 minuter efter uppvärmning och inte sparas, för att vara säker på att inte bli sjuk av den. Inte heller vad maten innehåller.

Att den inte är varken god eller ser aptitlig ut skriver jag under på. Höll på att svälta ihjäl, gick ned massor, när jag låg inlagd. Om inte familjen kommit med tillägg i form av proteiner och frukt hade nog inte kroppen orkat tillfriskna så snabbt. Just när man är sjuk, eller ska läkas efter operation eller andra ingrepp måste maten vara extra bra.

När man är äldre ändras smaksinnet, dofterna och utseendet blir viktigare. När man är sjuk har man kanske inte så bra aptit och då borde maten verkligen vara tilltalande. Inte producerad i stordrift, långt borta, förpackad, förvarad, mikrad och serverad på samma papperstallrik. Det är inte aptitligt!

Regeringen har utropat Matlandet Sverige och politiker talar sig varma för närproducerat och riktig mat, lagat från grunden. Ändå kommer pråpåer från byråkrater om skärpta krav som omöjliggör eller försvårar för de närproducerade och småskaliga. Stordriftstanken sitter som satt i betong hos beslutsfattare på mellannivå. Som i gamla Sovjet. Det enda som gynnas av kraven är stordrift i stora fabriker, transportörer som kör mat över land och rike. Att man kör mjölk , ägg och vetemjöl från Skåne till Norrland för att laga pannkakor, som sedan körs runt till skolor i landet. Oj, glömde mellanlagret, platsen där allt samlas för vidare distribution.

Vi har massor av kök i skolor, men de används bara för uppvärmning. Slöseri med resurser och mat som bara slängs, för att den inte är god. Och ungarna köper godis istället för att äta maten.

Ungarna på dagis får inte gå in i köket, så hur maten hamnar på tallriken vet de inte om inte någon låter dem vara med hemma. Vilket inte är vanligt, heller.

Galet!

Olagligt att skilja

Äldreministern har föreslagit att man ska lagstifta om att kommuner inte får skilja åt gamla människor som inte längre klarar att bo hemma. Något som inte kommer hinnas med före valet.

Märkligt samhälle vi lever i, där man måste reglera det i lag.

Senaste året har flera fall uppmärksammats där en av ett par inte längre klarar sig hemma, dvs den andra orkar inte vårda den ensam. Då skiljer man dem åt. Tvångsskilsmässa  alltså. Mot parets uttryckliga vilja.

Jag vill aldrig bli gammal om det som återstår är att tvingas sitta ensam, för att en kommuntjänsteman/kvinna fattar ett sådant beslut.