Med risk för att anklagas för rasism så sticker jag ut huvudet ändå.
Sveriges befolkning växer, men kanske inte riktigt av rätt skäl. Vi får in människor som är kriminella, sjuka med smittosamma, obotliga sjukdomar eller svåra sociala och fysiska problem. Allt genom att man fegar och inte vågar utföra kontroller av hälsa, identitet, vandel mm. Man ”erbjuder” hälsokontroll men utför ingen per automatik. Något som man gör överallt annars om vi skulle vilja invandra eller söka asyl i ett annat land.
Merit Wager är en av de få eller den enda kanske, journalist som vågar ta i frågor som rör invandring och problem det medför.
Som invandrare själv så stör det mig att man mörkar information från oss som betalar kalaset. Jag vill veta vart mina skattepengar går, liksom de flesta andra. För jag betalar gärna för bra skola och omsorg för medborgare, solidariskt med andra. Men jag är inte beredd att betala för snyltare.
Själv invandrare, som aldrig fått en krona i stöd, inte en minut i utbildning genom samhället utan betalat allt själv och /eller pluggat samtidigt med heltidsarbete. Erbjuden tolk EN GÅNG, efter att ha bott här i tio år. Då frågade ingen efter behovet utan man fixade en tolk utan att kolla med mig! Förnedrande! Som om jag inte kunde bett om det, om det behövdes. Klappa mig på huvudet och jag klappar till…
Det man inte får diskutera offentligt diskuteras ändå. Och ger grogrund för extremister.Det är inte läge att göra som Migrationsverket och ”blunda och bevilja” (miggornas öknamn på området Besök och Bosättning) som tillståndsgivandet kallas av deras egen personal.
Med val i höst är det hög tid att ta upp även de här frågorna, annars kommer främlingsfientliga krafter att få makt.
Merit skriver så här:”
Svenska journalister har, genom att undvika att rapportera allsidigt, i åratal vilselett allmänheten i asyl- och migrationsfrågor. Jag har själv hört journalister säga att de inte vågar skriva si eller så (trots att det varit viktigt och sant) för att det varit ”negativt om invandrare och de hyser en stor och svårförståelig rädsla för att bli utmålade som ”rasister” och ”främlingsfientliga”. Maken till märkligt resonemang – och självcensur – kan man nog bara möta bland journalister i Sverige, knappast någon annanstans. Jo, i diktaturer, förstås.
Läs resten på hennes blogg.
Hälsovården belastas hårt, eftersom många av de som kommer hit och stannar trots att de saknar asylskäl är sjuka på olika sätt. Vi har ingen sjukdomsinvandring. Vill andra länders medborgare ta del av vården i Sverige kan man få det, men då får man betala. Precis som i alla andra länder.
Många invandrare arbetar inom vården, lagligt och till låga löner. Men då talar vi om lagliga invandrare. Människor som arbetar, försörjer sig och sina familjer och betalar skatt. Som ju är grunden för att vi ska kunna ha den samhällsservice vi har idag. Utan dem skulle många verksamheter stanna. All heder åt oss! Kom ihåg att jag ju faktiskt är en sån där, invandrare. Trots all åren här så räknas jag ändå inte som svensk, och det gör jag inte själv heller inuti. Men jag lever på ett svenskt sätt i det samhälle jag delar med alla andra.
Media talar ofta om de” papperslösa”, vilket löjligt uttryck, för papper har alla. Alla tar bara inte fram dem, av skäl som de själva vet bäst. Det handlar om rent trots mot svenska lagar och lagenligt fattade beslut av svenska myndigheter.
Nu går politiker aningslöst ut och fiskar röster genom att lova vård för ”papperslösa”, facket pratar om deras arbetsrätt. Vilket är makabert då de inte ens har rätt att vara här. De har stannat trots dom om utvisning i brist på skäl att stanna eller kommit på turistvisum och hållit sig kvar. Försörjda av svartjobb, väldigt ofta.
Man ställer krav på oss Svenskar om vi ska ha ett pass, och på de som reser hit för att arbeta hederligt eller besöka någon här/semestra, men inga krav alls på de som kommer hit för att försörjas. Vare sig man kallar dem för asylsökande eller flyktingar. Media gör allt för att skapa förvirring och kallar människor som inte har flyktingskäl för flyktingar.Man gör snyfthistorier om utvisningshot, när det handlar om genomförande av beslut tagna i svensk domstol. I Sverige ska svensk lag gälla.
Man kan kasta sitt pass vid inpassage till Sverige, för ombord på plan hit kommer man inte utan det. Inte alla kommer över Öresundsbron. ID kollas inte vid i asylutredning, inte heller ålder. Män i 25 års åldern, av utseendet att döma, kallas för barn i medierna, för att skapa sympatier. Kallar vi en svensk 25 åring för barn?
Massor av människor finns här och försörjs av oss, utan att vi vet något om vilka de faktiskt är. Krigsförbrytare, yrkeskriminella, internationellt efterlysta… Man kan också skicka ett barn/en ungdom, som ett ankare. Först får ankaret stanna, sedan kommer resten av familjen, som först” inte fanns”. Detta är en ren industri i Sverige idag.
Man kan dessutom komma hit, hålla sig undan, skaffa barn och sedan få stanna på anknytning och humanitära skäl. Till och med barn som tillkommit efter våldtäkt används som anknytningspersoner! Människor hjälper sådana som håller sig undan utvisning, som fått dom på dom, på att de saknar asylskäl. Vilket i sig är omoraliskt i mina ögon. Varför inte hjälpa de som har skäl att stanna? Varför inte hjälpa människor som redan bor här, svenska medborgare i nöd?
Alla kan inte stanna i Sverige bara för att de vill. Bara för att de kan bli försörjda av andra här och slipper arbeta.
Socialtjänsten har enorma kostnader för människor som aldrig kommer att bidra med en enda krona, samtidigt som våra egna gamla och arbetsoförmögna svälter. Pensionsystemet rasar samman, för att människor som aldrig arbetat ska ha del av det.
De, av oss skattebetalare, som faller ut ur Försäkringskassans nät hänvisas till akassan/ socialen. De som har handikapp som gör dem oförmögna att klara sig själva får sin hjälp indragen, för att ”vi” måste spara pengar. Den som behöver medicinsk vård blir skickad från ett ställe till nästa, för att alla instanser måste spara. En del ger upp, orkar inte kämpa.
En av mina närstående kämpar nu med att få den vård hon behöver. Andra har gjort den resan tidigare.
Människor som är födda här, som enligt svensk lag har rätt till stöd om och när de så behöver.