Bristande moral i arbetsrätten

Enligt professor Per Braunh i dagens Svd så brister det i moralen på den svenska arbetsrätten.

Han är professor i praktisk filosofi.

Rätten till anställning går före trygghet och omsorg om vårdtagaren.

AD dömer till busars fördel för att slippa bråk med facket. Allt grövre saker begångna av biträden och annan vårdpersonal skylls på arbetssituationen eller viftas bort som engångshändelser och anställda får gå kvar trots att bevis för vad de gjort finns i flera fall. Elever som beter sig mycket illa mot lärare och andra elever i skolan kan fortsätta.

Det är definitivt ett grovt fel i det systemet! Har sett med egna ögon hur personal med tendenser liknande de i Norrköpingsfallet går kvar, de som påtalar mobbas eller fryses ut. Ny personal skolas in av de vana i ett beteende som är allt annat än människovärdigt. De som inte orkar eller vågar säga emot slutar och bara de av samma anda jobbar kvar.

Floskler som chefer slänger sig med, värdegrund och brukarstyrning saknar totalt förankring i verkligheten. Så länge boenden är stängda för insyn och chefen sitter långt borta på ett kontor så kommer detta att fortsätta.

Om jag kunde…

Om jag kunde skulle jag…

Säga många fula ord!

Blev inringd i fredags, beordad att avbryta semestern och gå in och arbeta för att personal saknas.

Till råga på allt upptäckte jag vid halv fyra tiden, då chefen gått hem, att ingen skulle komma kl 08 följande morgon. Ingen fanns att få tag på som kunde så gissa vem som stannade kvar:-(

Så mitt pass blev fre 15 till lö 21 med journatt emellan. För att personen jag jobbar hos inte klarar sig utan rätt avancerad medicinsk hjälp, om nåt går fel.

Utan förvarning var jag, maken fick köra dit mat och rena kläder.  Hur bra sover man då de timmar man får sova? Hur utvilad och alert är man? Glad och arbetsvillig? Det sista låter jag inte märkas på arbetet, så klart, men fan va arg jag är!

Sedan förra sommaren har man känt till att det blir en ny sommar, att personal ska ha semester och ev kommer någon att bli sjuk också. Jäkla lathet bara! Eller dålig planering.  Detta är standard varje sommar i min kommun. Har faktiskt haft min första längre sammanhängande semester sen jag började, faktiskt. Men jag ville ju gärna ha den klar. Inte kasta om alla planer utan förvarning och lämna människor i min närhet  besvikna.

Pissväder och gamla bilar

Har bokat in ett besök på Djurgården idag. Gärdesloppet går av stapeln.

Ska följa med som chaufför åt en person med stort intresse för dem.

Picknicken som var inplanerad får nog avnjutas i bilen. Tyvärr. Tunnbröd med potatissallad och grönt + köttbullar är beställt. Kaffe och bullar på det. Mera gissar jag att hans ork inte räcker till.

Det är nämligen så att jag  är kontaktperson åt en äldre man som inte är helt frisk. Institutionsboende i hela livet har satt sina spår. Nu finns ju inte institutioner av den gamla sorten kvar, men läget har inte direkt förbättrats för de som är i systemet. Det heter  gruppboende numera. Och att alla har egna lägenheter. Sanningen är, i många fall, att de boende har ett rum eller ett par men äter i gemensamhetslokalen där personalen finns. Resten av tiden är de ensamma på rummet. Möjligen på ett dagcenter några timmar på vardagar.  De har aldrig fått lära sig hur man klarar livet själv och kan inte det. Det sociala livet kretsar kring måltiderna då man träffar de andra boende och något enstaka besök om året av anhöriga. Där gör jag en liten insats varje månad och är en del av det sociala livet utanför boendet. Vi gör saker han vill göra och tillbringar tid ihop som vänner. Jo, jag gillar honom, han är rolig och trevlig fast sjukdomen tröttar ut honom och begränsar det han orkar göra.

Annars är vädret bara bra för min del. Hostar, har dåligt med ork.

Köpte rosor och lite annat igår, de ska hitta sina platser i trädgården idag var det tänkt. Det ska bli av också. Nån gång i eftermiddag. Jorden  kring vårt hus är så hård och ihoppackad så regn gör det bara lättare när man ska gräva. Får ta fram hästskiten och kompostjorden till framsidan är så är jobbet snart gjort. Hoppas jag. Annars får maken gräva imorgon när han är ledig. Jag pekar, han gräver. Hans bästa sätt att bidra till  trädgårdsarbetet, säger han.

Vems rätt ser LSS till?

Merit Wager, vem annars, tar upp en fråga jag undrat över ett bra tag.

Citat från bloggen, texten är skriven av någon som arbetar på migrationsverket, en ”migga”

”En del  asylsökande – som verkligen helt saknar asylskäl – ansöker ändå om asyl. De gör det på grund av att de är utvecklingsstörda eller senildementa. De har hämtats hit av någon släkting som inte har för avsikt att ta hand om sin släkting utan tycker att Sverige kan ta hand om honom eller henne.”

slut citat

Våra egna gamla och funktionshindrade får inte den hjälp de ska enligt lag. Enligt tidningen Dagen.

LSS  följs inte av stat och kommun. Vår enda rättighetslag, till skydd för de svaga.

Ett stycke från artikeln i Dagen:

”LSS är på papperet en fantastisk lag som avsåg att revolutionera tillvaron för svårt handikappade människor när den trädde i kraft för 17 år sedan. Problemet är att den inte följs.

Att de tjusiga formuleringarna om att varje individ som tillhör någon av LSS personkretsar (och till dessa är tröskeln hög) ska ges möjlighet att leva ett liv som andra ofta inte är mer än just tjusiga formuleringar kan många funktionshindrade och deras anhöriga vittna om.

De så kallade kommunalekonomiska aspekterna – läs otillräckliga personella resurser – lägger exempelvis allt som oftast hinder i vägen för en meningsfull fritid med självvalda aktiviteter för den som bor i gruppbostad. Att försöka vinna framgång överklagande- och domstolsvägen är normalt sett lönlöst. Utslagen går i de flesta fall på kommunens linje. Den individ som klagar får besked om att hans eller hennes liv är tillräckligt bra utan den önskade insatsen.”

Ser ju tyvärr dagligen hur detta pågår. Svenska pensionärer lever på gränsen, varje dag. För den som skadats eller har ett annat sorts handikapp är livet en kamp emot diverse handläggare som sparar in på allt som går.  Blanketter med kränkande frågor om toalettbestyr bildar underlag som  styr antalet minuter man får hjälp. Kan man inte gå på toa själv får man blöja, som någon okänd kommer och byter två gånger om dagen.  Och ställer sen fram den mikrade maten som kommer i papplåda en gång i veckan.   Har man inte mikro blir det besvärligt. Kan man föra skeden till munnen får man inte hjälp att äta, även om skeden välter på vägen upp.

Den som inte vet sina rättigheter eller inte kan eller orkar slåss för dem, blir utan.

Samtidigt tillåter man import av handikappade yngre och äldre och senila gamlingar, som vårt samhälle ska ta hand om. De belastar asylprocessen, utan att ha asylskäl. De kan inte utvisas till hemlandet, för där vägrar man ta hand om dem. Släkten här gör det inte heller. Man dumpar dem i vår omsorgsapparat. Därmed får de allt som behövs för försörjning och vård, utan att någonsin ha betalat en krona i skatt. De är inte några få utan väldigt många. De kräver personal på det egna språket, för något annat funkar inte. Osv, osv…

Hallo, ni som är satta av oss att ta hand om vårt samhälle, sluta nu för F** att blunda!

Ni som har kommunala eller statliga chefstjänster är folkets (skattebetalares) tjänare, inte tvärtom. Tjäna!

Ni betalas av skattemedel, förslösa dem inte på dumheter utan på skattebetalares väl.

I Finland, där är släktingar till asylanter välkomna, så länge släktingen försörjer dem.  Ingen folkpension utgår heller till den som inte arbetat ihop den.

En viss skillnad!

Pengarna styr i Äldrevård

Skamligt nog så är det pengarna, eller fördelningen av dem, som styr äldrevården. Standarden är låg, skamligt låg för de som behöver hjälp och stöd. Man drar in på mat, kaffe och personal. Pengarna går åt till annat, chefslöner bland annat. För de måste ju ha lika mycket som de inom tex industrin. På flera håll har de högsta  kommuncheferna höjt sina löner med  rejäla summor. I snitt tjänar de 59 500, i månaden. Det är många koppar kaffe det!

Ibland hjälper det att protestera, som i Köping. Men oftast inte. De gamla hörs inte.

Åldringar är inga konservburkar som man kan stapla i likadana rader. All är inte lika, behöver inte samma stöd, pratar inte ens samma språk. Ändå behandlas våra äldre respektlöst, som saker som ska gömmas undan.

Jag skäms, och skräms. Vill knappt bli gammal om vården och omsorgen redan nu är så skamligt dålig som rapporten visar.

Äldreomsorgen har havererat.

Merit Wager skriver idag om hur våra gamla och funktionshindrade har det. I ett faktiskt fall.  Gå och läs!

Jag skulle också kunna berätta ett och annat, om inte sekretessen hindrade mig. Har ju arbetat inom ”sektorn” till och från under många år. Sekretessen gäller ”for ever” så jag kan bara berätta om enskilda händelser eller företeelser som inte kan kopplas till någon.

Vi kan säga så här att respekt för de som vårdas saknas hos huvuddelen av personalen. De behandlas som småbarn eller idioter. Oavsett att de flesta gamla har bra utbildningar och har arbetat och betalat skatt i hela sina yrkesliv. Skatt som betalat för och fortfarande betalar  för verksamheten.

Oavsett att alla funktionshindrade, med eller utan utvecklingsstörning har samma rätt som du och jag till integritet och vettigt bemötande. Att man har ett funktionshinder gör en inte till en sämre varelse. Vi är alla människor.

Dessutom betalar de som måste bo på dessa boenden,  varje månad för sitt boende, för undermålig, ofta, mat och absolut kass service.

Personal som skriker åt en, som hånar en, som stövlar in i rummet medan man ligger där naken, som inte knackar när de kommer in på toa medan man är där.Personal som i faktiska fall har misshandlat och våldfört sig på de boende. Det får räcka så, ni fattar.

Ingen yngre skulle acceptera det. Ingen hotellgäst. Inte ens någon på ett vandrarhem.  Ingen som betalar för en viss nivå på sitt boende.

Man kollar inte registerutdrag på personal inom omsorgen, bara om det handlar om barn. Kommunen kan besluta att så ska ske, men de flesta gör de inte. Man kan lätt slinka in fast man kanske yxmördat, stulit eller ägnat sig åt bedrägeri. Den som avser att begå brott talar knappast om det vid anställningsintervjun.

Vågar du bli gammal eller råka ut för en olycka/sjukdom så du inte längre klarar dig?

Sjukt om sjukförsäkring

Oppositionen, de rödgröna, bluffar om sjukförsäkringen. Med hjälp av en läkare som tjänar 60 000  månaden och ännu mer genom jobbskatteavdraget. På deltid. Honom vill de att vi ska tycka synd om.

Han arbetar åt sossarna, i valkampanjen, men skulle föreställa en vanlig människa som utförsäkrats genom ”borgarnas reform” av sjukförsäkringen. Genomskinligt! Skandalöst av TV som låtsas vara ovetande.

Man hojtar om stupstock och att folk kastas till vargarna. Sanningen är att man nu har möjlighet till rehab och stöd i att komma tillbaka, istället för att bara få pengar och gå hemma med allt vad det innebär. Alltid bättre att klara sig själv, till en del om inte helt. Ju fler som arbetar, desto bättre räcker pengarna till de som inte kan. Eller hur?

Enligt handläggare på Försäkringskassan fungerar det så här:

Fortsatt- och förlängd sjukpenning beviljas till individer med en allvarlig sjukdom, en godkänd arbetsskada eller som riskerar en allvarlig försämring av hälsan. Exempel på allvarlig sjukdom kan vara tumörsjukdomar, neurologiska sjukdomar, sjukdomar som kräver transplantation av ett vitalt organ, samt andra allvarliga sjukdomar av liknande eller annan karaktär.

Permanent Sjukersättning kan beviljas om arbetsförmågan är stadigvarande, för all överskådlig framtid, nedsatt på grund av sjukdom i alla arbeten på arbetsmarknaden, inklusive anställning med lönebidrag eller vid Samhall. Anställningsformer som tar hänsyn till individens funktionsnedsättning (Försäkringskassan kan dock inte anvisa individer till lönebidrag eller Samhall. Det gör Arbetsförmedlingen). Det krävs även att alla medicinska och arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder är uttömda. Och andra faktorer än rent medicinska kan inte beaktas, till exempel ålder eller utbildning. Sjukersättningen, som beviljas till 65 år, är således till för de allvarligaste sjuka, men kan när som helst avbrytas av individen om hälsotillståndet förbättras.

Jag har beviljat både fortsatt- och förlängd sjukpenning samt permanent sjukersättning till de allvarligaste sjuka. Av de sjukskrivna som jag har överlämnat till Arbetsförmedlingen har en del gått vidare inom Arbetsförmedlingen eller till egen försörjning, och en del har kommit tillbaka till sjukförsäkringen och har enligt nuvarande lagstiftning möjlighet till 914 nya dagar med sjukpenning. Därefter upprepas proceduren igen. En del deltidssjukskrivna har, i likhet med Jörg Teichert, valt att tacka nej till den individuella kartläggningen och fortsatt att arbeta deltid under karensperioden, och har precis som alla andra möjlighet att åter ansöka om sjukpenning efter tre månader.

Denna bortre gräns i sjukförsäkringen ska ses som en möjlighet. Ingen blir utförsäkrad i välfärdsstaten Sverige. Nuvarande sjukförsäkring öppnar en bro till arbetsmarknaden, så att alla som har möjlighet/förutsättningar och motivation kan återgå till eget arbete och egen försörjning efter en långtidssjukskrivning. Och jag gör alltid en individuell bedömning i varje enskilt ärende, oavsett var i rehabiliteringskedjans fasta tidsgränser individen befinner sig i.

Och Arbetsförmedlingen är min samarbetspartner för de individer som har en arbetsförmåga i ett för individen lämpligt arbete på den svenska arbetsmarknaden. Och de som inte kan arbeta heltid har möjlighet till en långvarig ersättning på deltid, antingen med sjukpenning och återkommande omprövningar vid fasta tidsgränser och en bortre tidsgräns, eller med permanent partiell sjukersättning som kan avbrytas av individen när som helst. Denna möjlighet gäller för alla. Lagen gör inte undantag för individer eller yrkesgrupper.

Ur detta sjukförsäkringsperspektiv ter sig oppositionens förslag om förändringar i sjukförsäkringen i bästa fall som ett slag i luften, och i sämsta fall som ett steg tillbaka.

FAROUK MEDINA

personlig handläggare

SACO-S-Ombud

Försäkringskassan

Särskola och särunge? Rimligt 2010?

På anmodan och för att jag efter resan är för trött för att skriva ett eget inlägg länkar jag bara till detta viktiga.

Är det verkligen rimligt  att sära på barn, på grund av en eller annan kromosom?

Vännen Sirpa har skrivit så bra. Läs hos henne. Påverka, tyck till!

Kampen för Veikko fortsätter.

Ännu inget beslut om att Veikko skall få sin rätt tillgodosedd.

Till och med Finlands president och utrikesminister har sagt sitt i fallet.

Ordföranden i Vänsterförbundet och medlem i Nordiska rådet, Paavo Arhinmäki skriver idag om fallet.

Finland följer noga utvecklingen, eller bristen på det.

Uppdaterat lördag den  29 maj.

Två ministrar och en president har nu sagt sitt i ärendet, förutom en massa svenska politiker på hög nivå, bland andra Jan Björklund.

Prestige verkar sätta käppar i hjulet. Tjänstemän i Vaxholms kommun vägrar att ta reson och följa svensk lag.  Tjänstemän tar inte till sig att språket är hans enda problem. Han förstår inte svenska längre och kan inte göra sig förstådd. Hans har tappat svenskan, något de flesta gör på ålderns höst. Alltså om de lärt sig svenska senare, och har ett annat modersmål.

Man, tjänstemännen i Vaxholm,  ljuger om situationen i media och kallar Veikkos fall en påhittad historia. Man vägrar att följa den författningslag som reglerar verksamheten. Där det står uttryckligen att omsorg skall ges på det egna språket om behov finns. Vem kan ha större behov?

Allt denne, 90 årige blinde änkeman, vill är att få tillbringa sina sista år i en omgivning där han kan förstå och bli förstådd av de runt om. Han vill gärna komma till Suomikoti, ett finskspråkigt äldreboende men bekant mat, traditioner och grannar man kan prata minnen med. Plats lär det finnas, kollade igår.

Tänk dig följande, du bor på ett för dig obekant ställe, med obekanta människor som pratar ett språk du inte kan förstå eller tala. Lägg till att du inte heller kan se.

Skrämmande!

För mig som finskfödd är detta det ultimata i att bete sig illa. En veteran hedrar man i Finland. De få som är kvar. De kämpade för att ge Finland frihet. Tack vare dem talar vi finska och inte ryska. Tack vare dem är Finland ett välmående land, med hög utbildningsnivå och teknisk utveckling.

Saken handlar inte så mycket om att han är finne, eller veteran, utan om hur man behandlar en gammal man som arbetat och betalat skatt här i många år.

Skamligt! Skäms på er i Vaxholms kommunalhus!