Posts Tagged ‘organdonation’

Drar i svampkorgen

Jag tror det börjar dra och rycka i svampkorgen hos många nu. Får många träffar på svampinläggen nu. Måste medges att jag också börjar se fram emot svampsäsongen. Ännu har jag massor kvar i förrådet sen förra säsongen, i källaren och i frysen. Så vi klarar oss, det är inte det. Men glädjen över att hitta det man söker i markerna är stor. Och svår att motstå om man blivit biten.

Just det där med att bli biten håller mig från skogen just nu. Ormar. Har fobi. Panik uppstår. Jag lämnar skogen. Inte bra.

Nu är ormarna kalla och hinner inte undan så lätt. Vet ju att de finns där men slipper jag se dem funkar det. Nu syns de.

Även snoken som besöker vår trädgård. Tyvärr. Hasselsnoken i komposten kunde jag ta, den var liten men denna är 1½ meter lång, minst. Och kaxig, backar inte. Usch! Kastar grus innan jag passerar där jag såg den sist. Rör helst inte trädgårdskomposten.

Hoppas den flyttar ut i skogen igen när de som stökar där blivit klara.

Jag har faktiskt plockat svamp redan. Vårmusseroner. Fast dem kastade jag i soptunnan. De växte bakom soptunnan, under Berberishäcken, vid vägen.

Stenmurklor sägs det finnas i skogarna nu, men jag äter dem inte längre. Giftet som inte går att torka eller koka bort lagras i organen och jag har lovat bort mina när jag inte längre behöver dem. Donationskortet ligger i plånboken. Så, jag avstår.

Alla frågor om svamp hittar man bästa svar hos  Svampguiden.

Som när man kan plocka Karl-Johan. Det dröjer ännu. I bästa fall efter midsommar. Kantareller kring midsommar och fram till snön kommer.

Eller var man ska leta efter olika arter. Allt står där.

Kika där på Svampguiden, på rapporter, så ser ni när svampar dyker upp på olika håll i landet.

För övrigt har jag sytt några miljökassar och skickade maken till posten med dem. Kunden väntar på dem.

Själv ska jag krypa till kojs, nattpass väntar igen.

Annonser

Var kantareller växer söker många på

Lite tidigt ännu att börja leta kantareller, måste jag säga. Man får tåla sig till runt midsommar, i bästa fall och längre norr över.

Det man kan hitta nu är murklor. Stenmurklan har ett gift i sig som inte går att torka eller koka bort.

Gyromitrin är vattenlösligt och hamnar mestadels i kokvattnet vid avkokning av stenmurkla, men själva giftet i sig förstörs inte. Vid torkning av stenmurkla dunstar mycket av giftet upp i luften, det kan således vara farligt att vistas i samma utrymme som större mängder färsk stenmurkla eftersom man då kan få i sig giftet genom inandning.

Det trodde man förr och en del äter den fortfarande.  Den är mycket god, tyvärr. Jag avstår från den numera eftersom min lever och mina njurar ska vidare till någon som behöver. Om de duger alltså, den dagen jag inte behöver dem längre. Om organdonation kan man läsa tex på Vårdguiden.

Det är kul att se vilka sökningar som leder hit. Ofta om svamp, mat eller om något sytt. Men också om saker som jag inte skrivit, utan google har kopplat ihop ord i texten till något det inte handlar om. Så blir det ju när man söker på en hel mening. Som taggsvamp och slår ut njurar. De fanns i samm inlägg men inte om samma svamp, så klart. För den ofarliga och goda taggsvampen har inget sådant för sig.

Nu ska vi åka och fylla bilen med hästskit.

Rätt att få dö, utan smärta

Ett viktigt beslut kom idag. Eller ett uttalande om vad som gäller. Från Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen sammanfattar läget i ett antal punkter:

· Vården ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

· Huvudregeln är att en läkare inte får ge en behandling som patienten inte vill ha.

· Om patienten inte vill att en livsuppehållande behandling ska sättas in eller fortsätta ska läkaren respektera patientens önskan. En förutsättning är att patienten är beslutskompetent, välinformerad och införstådd med konsekvenserna av olika behandlingsalternativ.

· Vården är skyldig att erbjuda en döende patient smärtlindrande och ångestdämpande behandling.

Även Dagens juridik skriver om beslutet.

Frågan har ju aktualiserats av flera den senaste tiden.Bland andra av den 31-åriga kvinnan som varit sjuk i stort sett hela livet och nu vill lämna denna värld. Utan att behöva känna när hon kvävs till döds.

Svår fråga när det gäller andra, men själv vill jag att man inte håller min kropp vid liv med maskiner, om livet i övrigt lämnat den. Bara tills man tagit vara på de organ som är användbara. Jag har naturligtvis anmält mig som organdonator, till det register som finns.

Behöver jag dem inte längre kan någon annan få ett bra liv med hjälp av en bit av mig. Så lever jag vidare, på ett sätt.