Lufsar runt här hemma, rastlös och snorig. Hostar så den sista luften försvinner och jag kippar efter andan. Orkar inte mycket just nu, suck.
Läser hos vännen Sirpa.
För några dagar sedan undrade Sirpa vem som egentligen var handikappad.
Tja, bilden säger allt! Den snodde jag från henne.
Personer med Aspbergers syndrom blir ofta misstagna för att vara tröga, dumma eller underbegåvade. Sanningen är tvärtom!
Det är ett bonus, ett annat sätt att se på saker.
Svårast för oss normalstörda att anpassa oss till.
Det finns företag som ser Aspbergers syndrom som en merit. Som vilken annan merit som helst.
Hos självhjälp kan man läsa berättelser skrivna av personer som lever med Aspberger och andra liknande problem.
Man är inte sitt funktionshinder!
Inte heller handikappad. Brister i omgivningen skapar handikappet.
Jag har ett bonusbarn med Aspbergers så lite vet jag om hur det är, både från barnets och den vuxnes synpunkt.