Posts Tagged ‘relationer’

Begår övergrepp och behåller jobbet

Så går det till när man arbetar inom omsorgen.

På ett äldreboende i Norrköping åkte några undersköterskor fast för att ha misshandlat och förnedrat boende.  Flera media tar upp fallet.

De stängdes av en tid men är nu åter i tjänst.

Bla har man tryckt in spyor i munnen på en boende. Denne har numera avlidit så anhöriga informeras inte.

Man har misshandlat de gamla  både fysiskt och psykiskt. Vilket är ett brott som renderar böter eller fängelse här ute i världen. Tydligen inte inom äldreomsorgen.

I Brottsrummet beskrivs vad som är vad ang misshandel.

Kollegor måste ha sett och hört, då anmälan till slut gjordes. Varför reagerar man inte direkt och stoppar misshandeln?

”Alla håller ögonen på varandra nu” säger någon anonym kollega.

Borde det inte vara så jämnt? Borde man inte ha koll på att ingen misshandlas eller förnedras där de är tvungna att bo sina sista år? Borde det inte vara en självklarhet med trygghet då?

Utbildad och vettig personal gör inte sådana här saker!

Hur trygga känner sig de gamla nu, med personal som kanske har tendenser till att ta till våld och förnedring? Anhöriga, har de inte reagerat?

Fy fan för att bli gammal och hjälpbehövande!

 fredag den 7 juli

Så fortsätter då cirkusen kring detta. Idag kom beskedet att de fem undersköterskor som gjort sig skyldiga till misshandel och annat på sitt arbete behåller lönen men fick gå hem.

Va fint.

Så hänsynsfullt. Man gav efter för trycket från omgivningen i fråga om att de skulle arbeta kvar på sina avdelningar.

Nu betalar man för att de betett sig under all kritik på sitt arbete, mot gamla försvarslösa människor. Att de brutit emot svensk lag dessutom. Misshandel är i lag förbjudet!

Stäng av dem, utan lön och se till att de aldrig mera får ett jobb inom något där de kan sätta sig på andra människor!

Polisanmäl misshandel och se till att de får sitt straff enligt svensk lag!

Varför skulle kommunalanställd personal uteslutas från vanligt rättstänkande?

I

Den lilla skillnaden

Nöjer mig med en länk idag. Den säger ungefär allt.

Nemi

Fotboja och kaninkokerskor

Härom dagen lämnade  regeringens representant en remiss till lagrådet. det handlar om att belägga stalkers med fotboja.

Man föreslår att besöksförbud, som fanns före It-åldern, ska ersättas med kontaktförbud. Något många påtalat behovet av länge. Vid överträdelse föreslås fotboja i kombination med utvidgat kontaktförbud.

Problemet med kontakt- eller besöksförbud är att förföljaren ju får ett område att leta i. Jag ser det som ett bättre alternativ att låsa in förföljaren inom ett område den inte får lämna och låta offret(hatar ordet fö) röra sig fritt.

Sakine Maddon skriver idag i Expressen att Kaninkokerskorna är fler än vi tror. Se filmen Farlig förbindelse, så fattar ni. Företeelsen är inte könsbunden.

Ansiktboken har gjort fenomenet större, farligare. Alla ord, alla bilder du skriver där finns kvar på nätet, for ever. Även fast du raderar. Han man lagt ut det på webben så finns det där.

På många andra ställen finns information om oss, lättillgänglig för den som vill veta allt om grannen, arbetskamraten eller exet. På en del ställen får man ut info mot betalning, andra som tex skattemyndigheten delar glatt med sig.

Problemet med stalking, olaga förföljelse som brottet kommer att kallas, är vanligare än man tror. Även Boman är drabbad. Hittas vi dör minst en av oss. Därför lever hela familjen under skydd.

Att leva med det är besvärligt, men det går. Man vänjer sig. Man blir van att kolla och dubbelkolla, inte lämna ut info om sig som leder hem, inte berätta personliga saker ens för dem rätt nära.

Man blir betraktad som lite knäpp, en kuf, när man är så hemlighetsfull, men jag lever hellre än har en massa bekanta som vet allt om mig.

Så nu vet ni.

Boktips

Apropå att ta ansvar.

Ett hett lästips  ”Det var inte mitt fel” av Ann Heberlein. Den recenseras i Svenskan. Bloggas om här.  Och ligger på min läslista.

Annars?  Arbete, sy, arbete…

Linkin Park-New Devine och gamla tankar

Linkin Park– rader ur texten till New Devine

”So give me reason to prove me wrong, to wash this memory clean
Let the floods cross the distance in your eyes
Give me reason to fill this hole, connect the space between
Let it be enough to reach the truth that lies across this new divide

There was nothing in sight but memories left abandoned
There was nowhere to hide, the ashes fell like snow
And the ground caved in between where we were standing
And your voice was all I heard that I get what I deserve

So give me reason to prove me wrong, to wash this memory clean
Let the floods cross the distance in your eyes across this new divide….”

Det slog mig att kanske är det där problemet ligger. Att det där, med att man vill avsluta snyggt,  med ”rent minne” från det som var, gör det så svårt att gå från en dålig relation.

Jag vill också gärna fylla igen det hål som uppstått,  möta blicken och se samförståndet i den.  Kärleken. Wash this memory clean…

Där fanns bara hat, ilska och hot om död.

Om ändå det jag vet inte var sant. Om det som hände inte hänt. Då skulle mitt minne av det som var, vara så rent jag önskat. För jag ville ju leva lyckligt med min familj, mannen och barnet.  För alltid.  Så blev det inte.