Posts Tagged ‘respekt’

Boman är rasist

Det sägs på sina håll att Boman är rasist.

Nå, vet inte om jag håller med om det.

Hmm, ska vi se… Är gift med en för mig utlänning, han är svensk. I min släkt har vi svenska och finska efternamn om varandra, fast alla talar finska, ursprungligen. En av mina urfäder hette Petter Blek, han fick det namnet när han blev soldat, som brukligt var på den tiden . Hans finska namn kunde nog inte befälen uttala.

Mitt barn är en blandras, liksom jag själv. Har en rysk farmors farmors… från mitten av 1600-talet.

Jag har vänner, grannar och kollegor från alla håll i världen.

Har vänner med diverse diagnoser, både bokstäver och annat. Normalstörda och andra. Vänner som föddes med gener de inte gillar, vänner som gillar samma sort som de själva. Vänner inom alla religioner och helt oreligiösa.

Big deal! Det är människorna jag gillar.

Det jag inte gillar är fanatiker, av vilken sort de månde vara. Eller flockmentalitet, att göra något för att andra gör det. Vägrar alla kampanjer. Eller mobbing, har varit utsatt själv.
Jag kan en hel del om världshistoria, även det som förtigs i Sverige. Därav min aversion för vänstern. Och ultrahögern.

Teknikern och skeptikern i mig plockar isär och undersöker. Allt.

Vägrar att låta mig utnyttjas, tex att genom fackavgiften stödja ett politiskt parti.

Däremot hjälper jag gärna den som behöver, vän eller  inte vän, ännu. Obekanta är bara vänner man inte känner, än.

Oroar mig inte heller speciellt för det nya riksdagspartiet.

Debatt friskar upp och rensar luften. Att blockera dem är fegt.
Och göder de mörka krafterna. Då kan de säga ”vad var det vi sa..” Konspirationsteorierna flödar redan.
De valdes ini demokratiska val. Det måste man respektera.
Vare sig man gillar deras åsikter eller inte.

Jag respekterar  din åsikt och är beredd att försvara din rätt till den.

Jag behöver bara  inte dela den.

Tja, avgör själv, kanske är jag rasist ändå.

Med respekt för de gamla

Veikko har det bra nu. På Suomikoti. Med personal som behandlar de äldre med respekt. Som talar ett språk han förstår, hjälper med det han vill ha hjälp med. Så borde alla gamla ha det, även svenskar. Säger han, Veikko.

Med respekt och integritet?

Vikten av språket inom vården och äldreomsorgen får inte längre negligeras. Alla de inlärda språken kan slås ut i ett nafs. Genom en olycka, en stroke eller annan hjärnskada. Bara ens modersmål finns då kvar. Man måste kunna få vård på sitt egna språk, speciellt som det är ett av våra erkända minoritetsspråk, finskan.

Naturligtvis ska alla gamla behandlas med respekt. Inte bara i ord utan i handling också.

Har uppmärksammats på ett fall, ännu ett, där Vaxholms kommuns socialtjänst spottar ur sig en massa ord om värdighet och integritet, men struntar i det när det kommer till kommunens innevånare. De som behöver hjälp alltså. Det ser bra ut med alla vackra orden men bilden bakom är solkig. Skamligt!

Merit Wager, vem annars, har skrivit om ett fall. Veikko Virtanen, en finsk krigsveteran. En man som kämpade för freden, för att Finland, och i förlängningen Sverige,  skulle slippa hamna under Ryskt styre.  En hjälte.

En man på 90 år, änkling, blind och ensam sedan hustrun som skött kontakten med yttervärlden avlidit i höstas.

Sonen gör vad han kan men är inte på plats hela tiden. Framför allt för att han inte får veta om de ”möten” man har med pappan. Möte kan man inte kalla en tillställning där ena parten inte förstår vad som sägs och inte  kan deltaga av den anledningen.

Vilken annan grupp som helst hade kastat in  rasistkortet för länge sedan.

Socialchefen säger både att att ”mannen mår bra” , ”den här personen nog mår dåligt” i samma intervju. Vet hon egentligen hur Veikko mår? Vet hon inte att det är fel att förminska en hjälpbehövande gammal man på detta sätt? Inte ens erkänna hans namn.  Skamligt!

Kommunen struntar i Veikkos rätt att få hjälp på ett språk han talar och förstår.  I hans fall finska. Ett officiellt minoritetsspråk i Sverige.   Numera även ett språk man kan och ska få använda om det behövs vid all myndighetskontakt. All forskning säger att ett inlärt språk försvagas eller helt försvinner vid hög ålder men det har nog Vaxholms kommun missat.

Veikko vill bara få flytta till ett finskspråkigt äldreboende, få hjälp med vad han behöver på finska,  men det tas ingen hänsyn till.

Ingen talar finska där han bor nu, trots att  någon i personalen och någon boende uppges vara finsk.  Men inte finsktalande. Finland är ju ett två tvåspråkigt land, vilket någon verkar ha glömt här.

En sista kamp, innan man får leta fram den finska präst som sonen(något sarkastiskt) säger nog kommer att hittas till begravningen.

På Facebook växer gruppen till stöd för Veikko.

Listan över alla kontaktuppgifter till personer inom socialtjänsten i Vaxholm delar jag med glädje ut.

Hör gärna av er till dem!