Kampen för Veikko fortsätter.

Ännu inget beslut om att Veikko skall få sin rätt tillgodosedd.

Till och med Finlands president och utrikesminister har sagt sitt i fallet.

Ordföranden i Vänsterförbundet och medlem i Nordiska rådet, Paavo Arhinmäki skriver idag om fallet.

Finland följer noga utvecklingen, eller bristen på det.

Uppdaterat lördag den  29 maj.

Två ministrar och en president har nu sagt sitt i ärendet, förutom en massa svenska politiker på hög nivå, bland andra Jan Björklund.

Prestige verkar sätta käppar i hjulet. Tjänstemän i Vaxholms kommun vägrar att ta reson och följa svensk lag.  Tjänstemän tar inte till sig att språket är hans enda problem. Han förstår inte svenska längre och kan inte göra sig förstådd. Hans har tappat svenskan, något de flesta gör på ålderns höst. Alltså om de lärt sig svenska senare, och har ett annat modersmål.

Man, tjänstemännen i Vaxholm,  ljuger om situationen i media och kallar Veikkos fall en påhittad historia. Man vägrar att följa den författningslag som reglerar verksamheten. Där det står uttryckligen att omsorg skall ges på det egna språket om behov finns. Vem kan ha större behov?

Allt denne, 90 årige blinde änkeman, vill är att få tillbringa sina sista år i en omgivning där han kan förstå och bli förstådd av de runt om. Han vill gärna komma till Suomikoti, ett finskspråkigt äldreboende men bekant mat, traditioner och grannar man kan prata minnen med. Plats lär det finnas, kollade igår.

Tänk dig följande, du bor på ett för dig obekant ställe, med obekanta människor som pratar ett språk du inte kan förstå eller tala. Lägg till att du inte heller kan se.

Skrämmande!

För mig som finskfödd är detta det ultimata i att bete sig illa. En veteran hedrar man i Finland. De få som är kvar. De kämpade för att ge Finland frihet. Tack vare dem talar vi finska och inte ryska. Tack vare dem är Finland ett välmående land, med hög utbildningsnivå och teknisk utveckling.

Saken handlar inte så mycket om att han är finne, eller veteran, utan om hur man behandlar en gammal man som arbetat och betalat skatt här i många år.

Skamligt! Skäms på er i Vaxholms kommunalhus!

Vila ifrid. Äntligen

Den totalförlamade kvinnan som media skrivit om har nu fått somna in. Vila i frid.

Ett svårt och samtidigt viktigt beslut.

Viktigt för mig för de nära som kanske hamnar i samma situation. Eller om jag skulle…

Mamma fick somna in utan svåra plågor, hon visste vad som väntade och sa adjö till alla före.

Hon bodde i Finland. Som tur var.

Där ligger man långt före i många fall. Man tar itu med svåra frågor, duckar inte eller låtsas att problemet inte finns. Och hoppas att det ska försvinna av sig självt.

Här stänger man av vätske- och näringstillförseln för svaga gamla. Och låtsas att de dött naturligt. Man svälter ihjäl folk inom vården, men att en fullt medveten person skulle få avsluta sina plågor har varit omöjligt. Tills nu.

Rätt att få dö, utan smärta

Ett viktigt beslut kom idag. Eller ett uttalande om vad som gäller. Från Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen sammanfattar läget i ett antal punkter:

· Vården ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

· Huvudregeln är att en läkare inte får ge en behandling som patienten inte vill ha.

· Om patienten inte vill att en livsuppehållande behandling ska sättas in eller fortsätta ska läkaren respektera patientens önskan. En förutsättning är att patienten är beslutskompetent, välinformerad och införstådd med konsekvenserna av olika behandlingsalternativ.

· Vården är skyldig att erbjuda en döende patient smärtlindrande och ångestdämpande behandling.

Även Dagens juridik skriver om beslutet.

Frågan har ju aktualiserats av flera den senaste tiden.Bland andra av den 31-åriga kvinnan som varit sjuk i stort sett hela livet och nu vill lämna denna värld. Utan att behöva känna när hon kvävs till döds.

Svår fråga när det gäller andra, men själv vill jag att man inte håller min kropp vid liv med maskiner, om livet i övrigt lämnat den. Bara tills man tagit vara på de organ som är användbara. Jag har naturligtvis anmält mig som organdonator, till det register som finns.

Behöver jag dem inte längre kan någon annan få ett bra liv med hjälp av en bit av mig. Så lever jag vidare, på ett sätt.