Posts Tagged ‘Stensopp’

Svampsäsongen ser ut att bli fin! Har tills idag plockat och torkat drygt 20 kilo Stensopp. Både den Rödbruna och den Finludna, som också kallas för Karl-Johansopp

Jättesvampar

Nu har jag sett flera rapporter på jättesvampar. I dag i Sydsvenskan om jätte Karl-Johan i Bjärred. Den vägde visst 1.5 kilo. Stort!

I Finland har man hittat två inrapporterade jättar i höst, båda Karl-Johan.

En på  2.3 kilo och en på 3.5 kilo

Undrar vad som får dem att bli så enorma?

Jag hittade bara vanliga, normalstora, i år. Nu är säsongen över för dem här i Södermanland i alla fall.

Här nedan är min största Kalle. Det turkosa är en ask halstabletter. Och nej, vi plockade inte den. Så stora svampar lämnar jag kvar i skogen.

Och ett par normalstora

Karl-Johan soppar

 

Bomans svampblogg

Borde byta namn på bloggen;-) Just nu är det väldigt lite kassar och väldigt mycket svamp. Hinner inte sy just nu. Faktiskt bara några kassar i svamptyg.

Var ute en sväng idag, matade myggen. De var många och hungriga. Skogen vi mest går i är riktigt myggtät, där finns flera vattenhål och denna sommar är det värre än vanligt. Usch och fy! Flög rätt upp i näsan om man inte aktade sig. Glömde att äta rå vitlök innan vi gick ut, det verkar hålla dem på avstånd. Mygga funkar ett tag men sen struntar de i det. Och det vill man inte ha i ansiktet. Mygghatt är ett måste, hittar bara inte min.

Vi kom hem med blandat resultat, en korg nästan full och den andra nästan tom. Maken ser inte svampen med samma ögon som jag. Skulle behöva en svamphund. Som Sigge, en duktig svamphund som bloggar eller som man man kan läsa om i Land. Visst mötte vi en hund med matte, men inte letade den svamp. Hon var bara ute och motionerade. En vacker Tollare som var precis så ointresserad av oss,  som de ska vara.

Var så nöjd, för vi hittade kantareller, riktigt många för att vara nu.

Kantarell och Blek taggsvamp, klart för stekpannan

Annars är det glest med dem. Men kanske, kanske kommer de också igång.

Mandelkremlor var det gott om. De ligger i en påse på väg till frysen, nedkokade och klara. Och Blodsopp hittade jag, den är  inte  så vanlig i mina skogar. Den blånar när man skär i den och ser lite läskig ut om man inte vet hur god den är.

Blodsopp och en konstig Kantarell

Blodsoppen har små blodröda ”droppar” på foten och rören är röda längst ut. Köttet är gult liksom foten inuti. Och hatten är vackert brun och ser ut som sammet när den är torr. Inte så idag.

Det blåa försvinner vid tillagning och svampen blir gul igen. Oxidation bara, inget farligt alls.

Den åkte in i blandsvampen som nu gottar sig i pajen i ugnen.

Annars hittade vi en Blodriska, några Citronslemskivlingar, ganska många Bleka taggsvampar, Karl-Johan(förstås!), Brunsopp och Sandsopp. Glömde jag nån? Hade inte kameran med idag, så bilderna på Svampguiden blir till hjälp för den som inte känner till mina svampar.

Ja, och så massor, verkligen massor med flugsvampar av alla de slag. Den vita också. Fingersvamparna kommer nu också, men dem plockar jag inte. Flera av dem är svagt giftiga och ger magont. Onödigt att chansa och mikroskop kan man ju inte släpa med i skogen. Man kan nämligen bara skilja dem åt i mikroskåp.

Kallarna skivade jag delvis på mandolin, inte musikinstrumentet utan en sån där apparat man skär av sig fingrarna med. Om man inte aktar sig. Den skär riktigt tunt och var jättebra. Fick bara ta de sista bitarna med kniv. För jag vill ju ha min fingrar kvar.

Skiva K-J på mandolin

Jag torkar nästan all  Stensopp, Karl-Johan och Rödbrun Stensopp skiljer jag inte på.  Sandsoppen åkte på tork också. De torkar snabbt på ramar med myggnät över.

Den där pajen har en botten av färdig smördeg, råkade ha ett paket i frysen. Så två potatisar skurna i bitar och kokade ihop med en röd paprika,  i samma panna där jag stekt svampen. Så all smak följer med. Svampen är en blandning av allt vi plockade idag, utom Mandelkremla och Kantarell. Lite småbitar av kallarna åkte med också. Och så lök förstås. Från egna täppan. Lite salt och timjan. På med två ägg vispade med 1dl grädde. 200 grader i 25 minuter, ungefär.

Uppdatering: pajen var god! Lite ost på hade inte skadat.

Journalister skriver om Karl-Johan

De skriver det som säljer,  just nu att det är mycket svamp i skogarna. Det är iaf vad en av mina svampgurus,  Klas Jäederfeldt, upplevt. I papperstidningen, Expressen igår,  står det,  lagt i  Klas  mun att det finns massor av Karl-Johan nu. Tvärtemot vad han sagt. Vad han sagt är att efter en het sommar och därefter mycket, regn så brukar det vara gott om K-J. Alltså inte nu. Ännu i alla fall. För att det inte har regnat.

På sina håll, mest i Blekinge och norröver finns det svamp, men inga stora mängder.

Förvånar mig inte. Så är det varje höst. Man har inget att skriva om, det är svamptider, man haussar upp svampen utan att veta hur det är, egentligen.  Förra året var det kantareller det kryllade av. Vissa år har jag sett artiklar återanvändas, till och med.

Okunniga men förhoppningsfulla svampplockare läser kvällstidningarna och rusar ut. Svamp är ju så gott.

Så här ser de ut, Karl -Johan svampar, eller Stensopp som den heter.

Många är de påsar och korgar jag fått mig förevisade, med innehåll som kunde både döda och ge allvarligt illamående. Man vet inte vad man plockar, helt enkelt. Det liknar bilderna i tidningen och det nöjer man sig med. Vissa svampar liknar ju andra rätt mycket.  Följderna kan vara i bästa fall obehagliga. Förra året dog flera av svamp.

För att vara säker på vad man plockar måste man känna svampen utan och innan. Titta, plocka upp,  känna på svampen,  titta igen på foten och  på lameller/skivor/rör,  lukta, vända och vrida, smaka en liten bit om alla kriterier stämmer. Svamp i skogen ser inte alltid ut exakt som i boken så man ska vara noga.

Mitt råd är att inte plocka något som kan förväxlas med giftiga kompisar. Inga vita svampar om man inte är mycket duktig, alltså. Soppar är trygga, vår enda giftiga sopp växer sällsynt på Gotland. Men den mycket illasmakande Gallsoppen växer överallt och blandas lätt ihop med Karl-Johan soppen. Den smakar spya, helt enkelt. Galla.  En liten bit av den förstör hela anrättningen. Så var noga!

Är det rätt sort så rensar man av jord och annat direkt så man inte smutsar ned sin svamp.

Många plockar också i plastpåse, vilket är direkt farligt även om svampen i sig är ätlig eller god. Jordbakterier på svampen förökar sig snabbt i värmen och förstör svampen.  Vilket ger magont och i värsta fall matförgiftning. Luftigt ska det vara, det man plockar i. Om inte annat så är en papperskasse bättre än plast.

Väntar ivrigt på regnen, vilket är det som får svampen att ploppa upp. Ännu har här bara regnat några få minuter på flera veckor. När det är så varmt, som det varit, rinner det bara på ytan och dunstar  snabbt bort  istället för att sugas upp av jorden.  Räcker inte för att få fart på tillväxten, tyvärr.

Men när regnen, de ordentliga, väl kommer så sätter Karl-Johan, och andra soppar fart. Då kommer de att dyka upp över natten bara. Kantarellerna har jag inga förhoppningar om, skogarna är så torra så de knoppar som fanns är uttorkade.

Var och vilka svampar som finns att plocka kan man få tips om på Svampguidens rapportsida. Vi som plockar ofta och mycket skriver in fynd där. Inte på metern var men uppgifter om  län och ungefärligt område kan man hitta.

Svamppaj till middag, kanske?

Har ju en massa svamp i frysen och skafferiet, så idag blir det en paj på Karl-Johan svamp eller stensopp som den också  heter. Köpte en färdig rundel av mördeg/pajdeg, purjo och fetaost. Från kylen tar jag 2 ägg och 1dl mjölk+ 1 dl matlagningsgrädde. Laktosfritt, så klart. Jag föredrar  Valios laktosfria produkter, de är godast.

Lägger svampen i blöt en stund, häller allt i stekpannan och låter vätskan koka in. När det nästan är torrt klickar jag i smör i pannan och steker på medelvärme till rätt kulör. Svampen får då maximalt med  smak. Saltar lite och pepprar svampen och lägger i finskuren purjo att smälta ihop. Sen får röran svalna.

Pajdegen lägger jag över formen och petar in mot botten och  kanterna så den ligger jämt och fint. Den svalnade röran välter jag i formen, smular ned fetaost över, efter tycke och smak. Jag tar rätt mycket, du kanske vill ha mindre mängd.  Annan neutral, lite salt ost funkar så klart också.  Som getostar av olika sorter. Sen häller den ihopvispade ägg och mjölk/grädde blandningen över och stoppar in  formen i mitten av ugnen.  175 grader i 35-45 minuter. Petar i pajen för att kolla att det stelnat i mitten. Bon Appetit!

Svampskola Karl-Johan svamp

Soppar är bra svampar att börja plocka. Det finns en giftig art i Sverige, på Gotland. Några smakar illa, några är trista i konsistensen eller sällsynta men många är goda matsvampar. Ät aldrig något du inte helt säkert vet är matsvamp. Lär dig känna igen svampen med känsel och doft och inte bara utseende. Utseendet kan variera  väldigt mycket. Alla soppar har rör på undersidan av hatten. Utseendet på öppningarna är kännetecken på vissa svampar, som Örsoppen. Soppar lever i symbios men träd så dem hittar man inte på marker helt utan träd.

Stensopp eller Karl-Johan svamp är delikat och blir bara bättre om man torkar den. Tyvärr är det glest med den i år.  Skörden går i cykler. Förra året var skörden enorm så jag har torkat kvar. Det håller sig i många år förvarat mörkt och lufttätt. Så länge man inte äter upp dem förståss 😉

Man hittar den i både barr- och lövskog. Jag har mina bästa platser i en planterad granskog som vuxit sig stor.

Hatten är från ljust till mörkt brun, på  Rödbrun stensopp kan den vara lite gropig till och med.  Foten är ljusare, ibland slank men ofta svullen nedåt.

 

Färgen på hattarna varierar

Färgen på hattarna varierar

 

Man behöver inte ta bort rörlagret, men kan om  man vill. På gamla svampar blir den ”svampig” och kan innehålla larver. Så gamla svampar plockar inte jag men det är en smaksak. I Sydeuropa plockar man de stora utslagna hattarna och steker dem hela.

Den där Karl-Johan han var kung, fransman till ursprunget och gillade svampen väldigt mycket. Så de andra vid hovet fick väl smak på den också. Annars har soppar kallats för kosvamp och annat liknade. Många äter dem inte för att de uppfattar dem som slemmiga. Så kan konsistensen vara om den tillagats fel, för kort tid eller kokats.

Stek Karl-Johan svampen i olivolja eller i smör, tunnskivat kör jag med. Det torkade blötläggs först och vattnet får sedan koka in i svampen.  Sedan steker man som med färsk svamp. Krydda med lök, vitlök, örter som körvel, dill,persilja, lite peppar. Prova dig fram!

 

Karl-Johan svamp aka Stensopp

Karl-Johan svamp aka Stensopp

 

Bra mat för vegetarianer också. Även om man kan säga att proteinhalten i svamp inte är så hög så finns det proteiner i svamp, lite är bättre än inget alls! Dessutom finns mineraler och vitaminer vi behöver. Och så är det gott och gratis om du plockar själv.

Man kan också hitta Brunsoppen på samma ställen som K-J. Den är god och får gärna följa med i korgen

Det finns en sopp som liknar Karl-Johan rätt mycket.  Gallsoppen. Smaken på den är så vidrig att man måste vara mycket noga så man inte får med en enda av dem. Bara en liten bit gör så allt du lagar smakar spya. Inte kul, mycket äckligt faktiskt. Smaken sitter kvar i munnen, länge.

Så här ser den ut.

 

Gallsopp

Gallsopp

 

 

delad Gallsopp

delad Gallsopp

 

Nätmönstret på foten är mörkt, till skillnad från Karl-Johan som har ljust nät. Köttet är rosa skiftande, inte grönvitt eller gulvitt som K-J.  Dutta med tungan mot en bit svamp där du skurit om du tvekar! Ha något att byta smak i munnen med, i beredskap. Smaken är verkligen bitter och äcklig. Gallsopp är inte känd för att vara giftig, bara vidrigt smakande.

Se också upp för Soppsnyltingen! Plocka inga svampar som är angripna, man kan bli sjuk av dem. De luktar illa, är mjuka och ser konstiga ut.

 

K_J angripen av soppsnylting

K-J angripen av soppsnylting

 

 

soppsnylting på K-J

soppsnylting på K-J

 

Torka trattkantareller och andra svampar

Att torka svamp spar mycket plats i frysen om man är storkonsument som vi. Och om man älskar jakten på svamp, som motion och inhämtning av gratis mat i naturen. Protein som är helt vegetarisk tackar man inte nej till. Alla bäckar små… säger jag till de som påpekar att sååå mycket protein är det inte i svamp.

Trattkantareller, trumpetsvampar och andra tunnköttiga svampar är perfekta att torka. Soppar som Karl-Johansvamp (Stensopp), Sandsopp och så vidare får man skiva tunt så torkar de också snabbt och fint. De vinner i smak och konsistens på torkningen.

Det viktiga är att svampen är felfri, dvs inga larver får finnas. Om, så förstör de svampen, även de felfria på någon timme. De utvecklas jättesnabbt inomhus. Naturligtvis ska svampen vara torr, inte plockad i regn helst, för annars förlängs torktiden.

Det finns svamptorkar att köpa men oftast räcker det med att spänna ett tunnare tyg över en ram eller låda. Förra sommaren när det fanns Karl-Johan i överflöd torkade jag svamp på torkställningen för tvätt! Spände bara fast en tunn gardinlängd över den med klädnypor.

Att torka svamp i en vanlig ugn är inte lyckat. De blir för varma, bränns och svartnar. Om du har en varmluftsugn och kan hålla temperaturen kring 40 grader och inte torkar för stora mängder åt gången så funkar det.

Min man snickrade ihop enkla ramar av lister med myggnät över. Perfekt! Man tar det man har. I värsta fall tidningspapper men byt då ofta!

Har du stora mängder och mycket fukt kan en vanlig rumsfläkt göra underverk . Ställ den så den blåser bort fukten från ytan på svampen och vänd runt dem ofta.

Det viktiga är att fukten kan dunsta bort och inte ligger kvar och förruttnar svampen.

Svampen är klar när den är lätt att bryta av och är knastertorr. Hur länge går inte att säga, det beror på mängden fukt i svampen , mängden svamp och metoden du använder. Och hur tjocka bitar svampen är skuren i. Är det fukt kvar så möglar det lätt.

Förvara i täta burkar, gärna i mörker.  Glas är absolut bäst, plåt kan ge bismak och plast är inte helt tätt. Blötlägg före användning och använd blötläggningsvattnet.

Har du tid i veckan så finns det säkert en svamputställning att besöka.

Kom ihåg att tacka skogen för svampen. Inte alla har möjligheten som vi att fritt vandra i skog och mark. Allemansrätten är något unikt vi bör vara rädda om. Till sist, kom ihåg att klicka för bevarande av ännu en bit gammelskog och titta på filmen om Verle gammelskog som räddats genom klicket.

knappen_roll