Nytt år, nya lagar

Det är vår skyldighet att känna till de lagar som berör oss i allt vi gör. Hur man nu ska kunna det.

Vid årsskiftet införs en del nytt. Nya lagar och regler.

Det som redan gäller är att man kan bli dömd för ”stalking” dvs olaga förföljelse även om man inte går till fysiskt angrepp. Det gäller sedan 1 oktober och minst en dom finns redan.

Begår övergrepp och behåller jobbet

Så går det till när man arbetar inom omsorgen.

På ett äldreboende i Norrköping åkte några undersköterskor fast för att ha misshandlat och förnedrat boende.  Flera media tar upp fallet.

De stängdes av en tid men är nu åter i tjänst.

Bla har man tryckt in spyor i munnen på en boende. Denne har numera avlidit så anhöriga informeras inte.

Man har misshandlat de gamla  både fysiskt och psykiskt. Vilket är ett brott som renderar böter eller fängelse här ute i världen. Tydligen inte inom äldreomsorgen.

I Brottsrummet beskrivs vad som är vad ang misshandel.

Kollegor måste ha sett och hört, då anmälan till slut gjordes. Varför reagerar man inte direkt och stoppar misshandeln?

”Alla håller ögonen på varandra nu” säger någon anonym kollega.

Borde det inte vara så jämnt? Borde man inte ha koll på att ingen misshandlas eller förnedras där de är tvungna att bo sina sista år? Borde det inte vara en självklarhet med trygghet då?

Utbildad och vettig personal gör inte sådana här saker!

Hur trygga känner sig de gamla nu, med personal som kanske har tendenser till att ta till våld och förnedring? Anhöriga, har de inte reagerat?

Fy fan för att bli gammal och hjälpbehövande!

 fredag den 7 juli

Så fortsätter då cirkusen kring detta. Idag kom beskedet att de fem undersköterskor som gjort sig skyldiga till misshandel och annat på sitt arbete behåller lönen men fick gå hem.

Va fint.

Så hänsynsfullt. Man gav efter för trycket från omgivningen i fråga om att de skulle arbeta kvar på sina avdelningar.

Nu betalar man för att de betett sig under all kritik på sitt arbete, mot gamla försvarslösa människor. Att de brutit emot svensk lag dessutom. Misshandel är i lag förbjudet!

Stäng av dem, utan lön och se till att de aldrig mera får ett jobb inom något där de kan sätta sig på andra människor!

Polisanmäl misshandel och se till att de får sitt straff enligt svensk lag!

Varför skulle kommunalanställd personal uteslutas från vanligt rättstänkande?

I

Emma fick livstid

Emma är en 20 årig söt tjej. Hon gjorde slut med killen. Han hämnades genom att kidnappa henne och tortera henne i timmar innan han lämnade henne att dö ute på heden.

Han fick ett straff på tolv år.  Emma dog nämligen inte. Emma fick livstid med skador. Hon fick sin framtid spolierad eller minst rejält ändrad.

Skador som säkert kommer att hänga kvar för resten av livet efter en grym misshandel, mordförsök, våldtäkt. Ren tortyr alltså.

Är det rätt att låta honom komma undan med så kort straff? Livstid, på riktigt, vore mera korrekt.

Då först tror jag att vi slapp läsa om dessa fall, gång på gång.

Fall där en fd make/sambo/pojkvän tar livet av eller förstör livet för tjejen. Ofta åker de inte fast heller. Bevisen räcker inte till fällande dom, trots att det annars är solklart hur det ligger till.

Linda Chen, Emma Cardell,  och många fler utan utgivna namn. Jag kunde varit en av dem. Jag hade tur, en(minst) skyddsängel och envishet nog att inte lägga mig ned.

Dn har en artikel om tio kvinnor som dödades av sina män eller fd män.

Rättsväsendet tar vanligen lätt på det, straffen blir i det lägsta intervallet. Frågar man varför så är svaret att  så brukar det bli. Vad då brukar? Ska man inte döma efter faktiska omständigheter inte efter något som ”det brukar bli”?

Att ge sig på den som litar på en, älskar en eller har gjort det är så lågt, så grymt att det borde synas i straffet.

Vad är ett liv värt?

Straffskalan haltar, rejält.

Att skada en människa är inte värt så många år, men att stjäla pengar kostar rejält. Tydligen.

Visserligen var det en gammal människa, kvinna dessutom, som dödades av en ung invandrare. Det kostade bara ett år och tio månader.

Han som stal pengar, förskingrade  några miljoner, som tillhör Röda Korset, fick fem år. En svensk gubbe som definitivt borde fatta bättre.

Båda brotten gjorda klart medvetet om risken att åka fast.

Ledaren i Expressen har mera om detta.

Om han var i hennes skor

Undrar om denne domare, Chefsrådman på Göteborgs Tingsrätt, skulle ta lika lätt på ”gratulationer” på födelsedagen om han behövt ansöka om besöksförbud för någon? Leva gömd, i rädsla?

Han anser nämligen att det inte ska bestraffas att en med besöksförbud/kontaktförbud belagd person grattar sitt offer på födelsedagen.

Att ansöka om besöksförbud gör man inte lättvindigt. Många gör det inte alls, för att polisen avråder ofta. Det leder bara till att han blir mera arg, brukar de säga. Åklagaren avslår också oftast, för att ”det har så liten effekt”. Den som vill bryta emot det gör det ändå, ännu argare.  Eller så har han redan straffats och ska inte begränsas ytterligare. Säger de.

Det finns alltid goda skäl till det,  om man har fått det beviljat. Inte alls lätt att få det. Men lätt att komma undan med överträdelser är det.

Så naiva kan vi och våra ”lagerfarna” inte vara att vi inte inser att ett telefonsamtal med ”vänliga ord” inte kan användas för att hota och trakassera.  Som någon sa” om maffian frågar om barnen mår bra, är det inte av vänlighet!

Dags att skärpa till rådande praktik. Lagarna finns men följs inte.  Straffsatserna är ok men bara den lägsta straffsatsen används av domarna.  Om alls.

Den som förföljer och trakasserar någon gör inget sådant som gratulerar utan baktanke, som offret väl känner till. Allt görs med vissheten om att meddelandet går fram. Man talar om att” du kan inte gömma dig, jag kan alltid nå dig, hitta dig”. Vad än polis och lag tycker.

Inför påföljd med fotboja omgående! Förslag om det finns.

Allt annat är djupt orättvist och lagvidrigt. Enligt svensk lag har alla medborgare rätt till trygghet och skydd men mängder av oss lever under hot, dagligen, år ut och år in. Det är inte acceptabelt!

Varje påminnelse, överträdelse,  skapar panik, ångest och förlamning.

Jag vet, jag levde ju så. Lever under skydd nu också. För alltid, förmodligen.

ps. jag skriver han, trots att det ibland kan vara en hon, som hotar/trakasserar. Statistiken säger att det oftast är en han.