Frågor om giftig svamp

Har fått en massa sökningar på giftig svamp, främst kantarell, och trattkantarell.

Om man plockar svamp är det ytterst viktigt att vara absolut säker på vad man plockar. Inte gissa, inte tro utan veta. Öva, öva och öva igen före du ens tänker på att äta eller servera någon av svampen. Ta hjälp av svampkunniga och lita inte bara på bilder vid identifiering. Lukt, smak(om man är säker på att svampen inte är giftig), känsla i handen är alla viktiga kriterier. Kontakta gärna en svampklubb i din närhet, gå på svamputställningar och gå ut i skogen med någon som kan svamp.

Var noga och plocka en svamp i taget, inte rafsa ihop för att senare sortera bort ev. fel arter. Ta också bort jord och annan smuts direkt, då minskar risken för att bakterier förökar sig i den plockade svampen. Och bär svampen luftigt, aldrig i plastpåsar, utan i korg eller i värsta fall papperskasse.

Svampgifter är inte att leka med. Njurskador bortom all räddning förekommer. Matförgiftning kan man få av delikata matsvampar, bara de hanteras fel.

Jag skulle inte rekommendera någon att köpa svamp i butik om den ser minsta skum ut. Om det inte är just Skumsvamp.

Tex så talade jag för ett tag sen om för personalen i  grönsaksdisken i en butik att de riskerade ge sina kunder matförgiftning med sina kantareller och trattkantareller. Den svampen låg i lådor som de rann sörja om! Kantarellerna var mer bruna än gula, kletiga i kanterna och illaluktande. Trattkantarellerna var mosiga och delvis rinnande.  Ruttnande alltså. Förruttnelsebakterier bildar gifter och ihop med smuts(jord) kan man få botulinum förgiftning av dem.

Personalen tog kontakt med någon ”högre upp” och efter en  liten stund bars svampen ut. Bravo!

Torkar man svamp ska den torkas luftigt och snabbt. Svamp som ligger varmt, rumstemperatur är för varmt, ruttnat mycket snabbt. Om korrekt metod att torka svamp kan man läsa på annat håll i bloggen och ute på webben, går inte in på det nu.

Och så ska man inte tro allt man läser. Tex påstår vissa att det finns giftig kantarell, vilket är en skröna som började med ett aprilskämt. Vissa, även folk som borde veta bättre, säger att man kan förväxla Toppig giftspindelskivling men trattkantarell, vilket är omöjligt om man tittar på svampen. De är helt olika till utseende.

Ännu finns det svamp i skogen, för den som inte hunnit plocka tillräckligt. Och nu kommer vintersvamparna, dem kan du läsa på om hos Svampguiden.

Än finns det svamp i skogen!

Tog en sväng på ett par timmar ut i ”vår” skog. Tyvärr har skogs(van)vården nått dit nu. Sly och ung granar har fällts och ligger lämnade hur som. Tvärs över stigar och leder.Som dotter till en skogsbonde fattar jag ju att man måste gallra och skörda skog, men ta sen hand om det som fälls! Många fina svampställen är helt förstörda, sen tidigare avverkning, genom vildsvinen eller nu med detta. Bland annat ett ställe där vi plockat vita kantareller i många år. Helvita, inte bara bleka.(Bilden är inte min utan finns på Svampguiden.com)

Fick ihop ett par fulla korgar i alla fall. Trattkantareller mest, lite Rödgul trumpetsvamp(vilket förvånar mig) som vi aldrig har hittat i denna skog. Rätt mycket fina Bleka taggsvampar och Kantareller och till min förvåning, för vi har haft frostnätter redan, faktiskt Svart trumpetsvamp.

Gick inte hela svängen vi brukar gå, korgarna var överfulla och tunga. Hade en påse i fickan så jag kunde dela av korgen. Blandar man Svarta trumpetsvampar med annat så missfärgas allt annat lätt. Och att blanda annat i Trattisarna vill jag inte! Det räcker att peta ut barren och löven som trillar i ur dem före torkning.

Grovrensar svampen gör jag alltid direkt, i skogen.  Petar av allt löst skräp, kapar foten samtidigt som jag kollar att svampen är det som jag tror mig plocka. Och att den är frisk.  Att hetsplocka kan vara farligt! Rafsar man ihop svamp är det lätt att det slinker med sådant som inte alls är nyttigt.

Får man inte med sig fel sorter, som Spindelskivlingar som gärna växer på samma ställen som Trattkantarell,  så finns det även dålig svamp av de rätta sorterna man får se upp med. Matförgiftning är inte att leka med. Det får man lätt av gammal, ruttnande svamp. De svarta som ibland  blir bland de man torkar är sådana. De ska kastas.

Nej, plocka sakta, njut av lukterna, känn på svampen och titta noga på den. Sträck på dig mellan varven och dra djupa andetag.  Det är bästa medicinen mot mycket! Meditation av bästa sorten.

Hittade Gullnavlingen

Många undrar över Gullnavlingen, en av de svampar man kan förväxla med Trattkantarell.

Så här ser dess växtplats ut, i ”min” skog.

Bilderna är inte bästa kvalitet, tagna med mobilen en regnig dag. Färgen är lite för blek, svampkniven är knalligt ljusgrön för att synas om jag tappar den. Man hittar Gullnavling mera  sällan och kameran är inte alltid  med.

Svampen är sällsynt numera, då gamla skogar blir ovanligare. Denna hittad i ett naturskyddsområde, som tur är.

Ingen fara om man förväxlar dem, den är inte farlig. Tråkig smakupplevelse bara. Den känns helt annorlunda än trattisarna, mjuk och fladdrig och ser inte likadan ut på undersidan heller. Skivorna är gula, och mjuka.

Trattkantarellen har ju åsar, och inga skivor. Färgen på Trattkantarellen kan variera från nästan helt gula albinoformer till väldigt mörka. En del är nästan svarta på hatten med grönaktig fot.

Syltade trattkantareller

5 liter trattkantarell

 Lag: 2.5 dl ättikssprit + 1 liter vatten + 1 kilo socker

½ tsk hela kryddnejlikor

½ tsk muskotblomma

½ tsk vitpeppar

1 bit ingefära

Koka upp lagen, den ska vara helt klar, ha i kryddorna. Häll ned den rensade färska svampen och låt sjuda ca 2 timmar på låg värme. Häll på rena varma burkar.

Avnjuts till goda ostar, till en köttbit, gärna vilt och funkar som tillbehör till och med till fisk.

Detta går bra  att göra med annan svamp också. Jag har syltat små kantareller till midsommar, de blev uppskattade kan sägas:-) en del syltar Blek taggsvamp. Bloggvännen Paula har recept och recension med vackra bilder. In o kika!

Ursprunget till mitt recept kommer från Svampguidens receptbank. Där finns massor med goda recept att testa nu i höst när vinden ylar utanför.

Syltad svamp håller sig bra i kylen, om du gömmer burken. Jag har burkarna i matkällaren där det är svalt men inte kallt. Ättikan gör att det håller sig länge. Ge bort en burk i julklapp! Om du har någon kvar, vill säga.

Svamppajer

Längtan till skogen blev vinnaren igår, så beväpnad med näsdukar och halstabletter gav jag mig ut på en liten promenad i skogen. En långsam en. Med maken, ifall.

Bästa medicinen! Trots att det var urjobbigt.  Lungorna fick jobba, slemmet släppte sitt grepp lite. Vildsvinen höll sig på avstånd med vårt hostande:-) Såg helt färska spår, igen.

Gick mest på stig, orkar inte annat just nu. Andningen är tung, halsen river och hostan irriterar.

Snubblade på ett par fina Kungschampinjoner, ett par Snöbollchampinjoner, massor av Guldkremla, lite Mandelkremla, ett par liter Kantarell och lite trattisar. Ett par små kallar hittade vi också och rätt mycket Svart Trumpetsvamp. Skäggriskor och en Mandelriska. Citronslemskivlingarna fick stanna kvar, fast de var många och fina.

Kameran stannade hemma. Fina bilder och beskrivningar finns på Svampguiden för den som vill se.

På champinjonerna gjorde jag en paj, ihop med squash, kryddat med milda örter, salt och lite peppar. Mycket lyckat!

Guld-och mandelkremlorna blev en paj till, men lök och paprika. Inte lika bra kombination, kunde valt något grönt istället för paprikan. Guldkremlan får en trevlig rosabrun färg tillagad och den skar sig mot paprikans röda.

Nylagad svamppaj med nyplockade små tomater är inte dåligt!

Slutrensat för idag

Idag lossnade det äntligen i svampskogen. Två korgar halvfulla, en full på ett par timmar.

Vi hann sitta och dricka te och äta mackor med stekt ägg också, i solskenet. Lunch.

Vi bytte helt enkelt jaktmarker och åkte en bit för att komma till en äldre skog utan skogs(van)vårdande insatser de senaste årtionden.

Vi började med att plocka svart trumpetsvamp, litervis av dem. Trattisar som det fanns hur mycket som helst av, men de flesta små. Om nån vecka så! Hälften av de vi plockade avlämnades hos svärföräldrarna. De är lite tveksamma till andra sorter, känner inte till dem så bra.

Kantareller har nog plockats där i helgen, såg lite spår av det. Lite hittade vi ändå, nog för oss. Kantarellen är inte vår favorit. God men det finns ju annat också.   Den bleka taggsvampen har kommit igång, den är god och en bra blandsvamp.

Ett par kilo Karl-Johansopp, de flesta var övermogna eller angripna av soppsnylting.  De stannar i skogen, vi bär inte hem skräp i onödan.

Rimskivling fanns det mycket av, mest larvätet men även där fick vi ihop flera liter.

Sandsopparna var mest bara blöta högar med larver i men vi hittade även några fina små.

Blodriskorna, både gran- och tallblodriskan är väldigt ofta fulla med larver så skörden blev inte stor, med goda är de. Det blir bättre när vädret blir svalare.

Skogs- och skäggriskan börjar komma nu. De ligger i blöt och lakas ur i kallt vatten. Kokar dem imorgon och saltar in. Har lovat att göra en burk till en vän också.

Kameran fick stanna hemma. Hade i och för sig kamera i mobilen men struntade i att ta bilder. Det finns bilder på många svampar här på bloggen och fler på Svampguiden.

Hittade Gullnavling, vilket är ovanligt i ”mina ”skogar. Men också bålgetingar på samma stubbe. De såg fredliga och långsamma ut men jag har sett dem skifta humör kvickt förr. Bytte snabbt riktning. Jag går inte bra ihop med getingstick!

Svampen är omhändertagen, en del stekt, en del avkokat i sin egen vätska, somligt kokas imorgon och svarta trumpeter och trattisar ligger på tork.

Naglarna och fingertopparna ska få sig ett bad i citronsyra, enda sättet att bli av med missfärgningen utan att skrubba sig röd.

 

Helgen är över

Var ute i skogen igår , jodå. Inte ensam heller. Hade sällskap av en miljard mygg, några vildsvin, en stor älgtjur och ett gäng polacker.

Hörde killarna på håll, de skrek åt varann lite då och då, antagligen för att inte tappa varann.     Eller så blev de skrämda av djuren. Känner igen språket, gillar melodin i det men fattar inte mer än få ord. Såg en del av dem sen vid vägen. De hälsar aldrig som annat skogsfolk gör, känns lite konstigt men vi har väl olika vanor. De plockade i plastpåsar, såg jag. Satt vid vägkanten sen och rensade gamla soppar. Olika vanor som sagt.

Vildsvinen flyttade på sig, kom till flera ställen där det var nybökat och helt färska spår och hörde deras småbråk med varann. Lite som en grupp barn som knuffas och kivas. Gjorde lite oväsen, trampade på kvistar så de hörde att jag fanns där.

Älgen stod i ett område där träd fällts, lövsly och lite äldre lövträd, och bara lämnats att ligga. Nära till sjön. Stor och grann med fina horn.  Såg den från berget och ropade till så den hörde mig.  Viftade lite med armarna så den säker sett mig. Den tittade upp, gick några steg och fortsatte sen att äta. Ville inte råka överraska den så jag bytte riktning.

Skörden då? Jodå, helt ok.

Mandelriska, nåt kilo på det vanliga stället i en norrsluttning,  fast det är sent för den. Den stuvade jag, länge,  med grädde och creme fraiche och massor av dill, till ugnsstekt fisk och potatis. Suveränt gott! Det är en svamp som kräver lång tillagning, den är hård i konsistensen. Och ordentlig rensning eftersom den  gärna växer i sandig jord. Men den är värd det, smaken är fin, mycket påminnande om skaldjur men inte påträngande.

Mandelkremla, Guldkremla, Citronslemskivling, Blodriska, Karl-Johan, Smörsopp. En handfull av små fina Skäggriska, tidigt för den. Och Kantarell så klart men inga mängder för den plockar alla.

Plockade bara de sorterna, det fanns en massa annat också. Mängder av olika strävsoppar som jag inte plockar. Gillar inte att de mörknar vid tillagning  och de är inte smakligt så fina heller. Bara om inget annat finns tar jag dem, men vi har ju ett lager torkat hemma i källaren;-)

Dessutom har man kommit på att många blir magsjuka av dem, exakt varför har jag inte koll på. Speciellt de orange ,”apelsinsopparna”, Asp- och Tegelsopp är sådana. De ska visst tillagas länge för att vara ofarliga. Tar inga risker, låter dem vara.

Rabarbersvamp fanns det också massor av.  Den är ätlig men inte god och man kan färga garn med den, kanske provar jag det nån gång.

Däremot  fanns inga ätliga taggsvampar ännu.  Sandsoppen har kommit men alla jag hittade var fulla  med larver. De första trattkantarellerna är också siktade. Säsongen är lite konstig, sommarsvamp finns samtidigt som höstsvamp, vissa sorter har inte kommit alls här men finns i massor på andra håll.

Kallarna var på många ställen enorma, de stora mjuka lämnar jag, tar bara fasta och lite hårda svampar.  Många svampar var dessutom fulla med larver, så det lönar sig inte att bära hem svampen hel. Jag delar  allt direkt för att se hur de är inuti, rensar bort jord och smuts och tar bort eventuellt slemlager som på Smörsopp och Citronslemskivling.

På flera håll var  alla soppar angripna av Soppsnylting. En otäck parasit som förstör svampen och gör den illaluktande och man blir sjuk om man äter soppar som är angripna.  Det visar sig med en groteskt svullen fot och pytteliten hatt.  Eller som en vit mögelaktig hinna över svampen och en mjuknad konsistens och gula fläckar  på annars fin svamp.  Tänk Brieost på ytan. Det ser likadant ut. I sista stadiet blir sopparna rinnande sjukt gulgrön massa bara.

Kameran vilade hemma, orkade inte bära den också.  Hade med vatten, två stora korgar och myggmedel. Och nya mobilen med GPS och kompass, om ifall att…

Blev avsläppt av maken  som skulle göra annat och gick en rejäl sväng alldeles själv utan att behöva tänka på att gå tillbaka till bilen. Ringde honom för hämtning sedan när jag visste vart jag skulle avsluta min vandring.

Svampplockning är min meditation. Allt annat rensas bort ur tankarna när jag går där, bara nu räknas.

Många söker kantareller

Har massor med sökningar som leder hit, kantareller och Karl-Johan frågas det om. Några andra svampar också, men mest de två.

En sökning idag var: hur vet man att man plockat kantareller

Om man inte vet det bör man inte plocka utan hjälp av någon som kan svamp. Nu är kantareller en svampsort som man inte kan blanda ihop med något giftigt om man har  fungerande näsa och ögon. Bara med en tråkig, osmaklig stubbsvamp som kallas falsk kantarell, Narrkantarell.

Annars är svamp något man måste kunna för att plocka och äta. Svampgifter är inte att leka med och flera arter har förväxlingssvampar.

Giftkantareller har det sökts på också. Det finns inga giftkantareller! De är en myt som började som ett aprilskämt. Jag har skrivit om det skämtet, upprepat svaret flera gånger, det finns inga giftkantareller. Inte heller pepparkantareller. Svampen heter Pfefferling på tyska, så kanske är det en felöversättning från det.  Som snälltåg ungefär. Rå kantarell smakar rätt pepprigt, så visst kan man låta sig luras av skämtet. Men i så fall, fler svampar till mig:-)

Gå gärna in på Svampguiden och skaffa appen till mobilen, kolla svampen redan i skogen. Eller få osäkra svampar identifierade via foto av de kunniga på Forumet, kolla var man hittat olika sorter eller rapportera in dina fynd.

Skaffa en bra, färsk svampbok. Ha de gamla som referensexemplar bara. Nya fakta kommer fram om gifter, svampar byter namn och klassas om i matvärde. De gamla kan innehålla innehåller uppgifter som inte gäller längre

Gårdagens bilder

La kameran på laddning igår, och glömde sen att den ens fanns. Hade lite annat för mig:-)

Idag har jag rensat ogräs i landet och i rabatterna och klippt ned vissnade, överblommade växter. Hittade nån liten champinjonsort som växer på komposten när jag tömde rensbaljan där. Svamp på tomten vore idealiskt, men de får  stå kvar. Kommer jag ihåg ska bild tas för identifiering senare. På Svampguiden finns kunnigt folk som kan bistå med det! Jag känner igen dem som en av alla champinjonerna men vet inte vilken.

Nu såg jag den(kameran) och tänkte på bilderna jag ville visa. De jag tog igår, tills batteriet gav upp.

Inser att det ser ut som en grav, men detta är min bönbänk som jag tömt, rensat och sått spenat och annat grönt i. Solrosen har fåglarna sått, så de får behålla fröna också.

Ljuvlig! Syrenhortensian som tog så mycket stryk av vintern att jag nästan tappade hoppet om den. Länge såg den helt död ut, men sen kom de små gröna blad, och nu är den så här fin.

Mitt första odlingsförsök med dessa. Lyckades rätt bra!

Man skulle kunna kalla det vildvuxet, men allt är faktiskt på sin plats, utom solrosorna som fåglarna sått. Allt växer bara så fruktansvärt stort och mycket. Och buskarna och björken är faktiskt grannarnas.

Ringblomma till salva och ögonfröjd. Plockas till buketter och finns på flera håll. Och torkas till senare behov.

Grannarna gillar våra solrosor. De vänder sig mot deras sidan, solen är ju däråt. Fast det gör vi med och fåglarna kommer bli glada åt fröna. Rosorna vid deras fot sattes sent förra hösten och har inte riktigt etablerat sig ännu, men de blommar glatt ändå. För att bidra till röran finns där krasse som slingrar sig på staketet. Komposten längst bak i hörnet.

Äppelträdet bär mera frukt än på länge. Och en ljusslinga av bollar i glada färger för att lätta upp i mörkret.

Sommaren har varit givmild emot oss.

Kantareller …

Det verkar många längta efter nu. Tyvärr finns bara pyttesmå ännu i markerna, om ens det.

Det behövs regn, ordentligt med det. Efter en-två veckor lönar det sig att kolla sina ställen.

Här har det inte varit blött nog, ingen ide ännu  att ge sig ut. Men det är olika i landets delar, på vissa håll tittar se små fram redan. Runt midsommar tänker jag mig att våra ställen kan ha något i alla fall. Om vi får mera regn. Natten gav ju flera millimeter:-) Så under träden är det fortfarande snustorrt.

Men så här ser de ut, om du glömt. Besök gärna Svampguiden, ladda ner en app för din telefon så hittar du lättare vad du söker, och kan identifiera det också.