Posts Tagged ‘Veikko Virtanen’

Grattis Veikko på 90 års dagen!

Veikko Virtanen, den blinde finländske mannen som suttit isolerad bland icke finsktalande under hösten, vintern och våren, och till slut fått komma till Suomikoti har nu haft kalas. Han fyllde 90 år och firades stort. Med tårta så klart, likör till kaffet och vals till efterrätt. Det borde alla gamla få. Utan att släkt, vänner och okända ska behöva engagera sig i saken och utan att regeringar i främmande land måste ställa frågor om vad som pågår.Utan Face book.

Merit Wager, som är en av kämparna för Veikko har både text och bilder hos sig. Och en skojig dikt endast för de finsktalande.

Veikko fick besök av socialministern

Vår svenske socialminister, Göran Hägglund, har besök Veikko Virtanen på Suomikoti. Han åt lunch och samtalade med Veikko och ledningen för hemmet. Han intresserar sig för äldrefrågor.

Finska Uutiset var också där. Inslaget är bara på finska.

Merit Wager skriver om saken på sin blogg. På svenska.

Många är vi som följt och stöttat hans kamp för att få komma ifrån det boende kommunen placerade honom på. Där ingen förstod eller talade finska, Veikkos enda kvarvarande språk. Där ingen brydde sig om honom, ensam dagligdags efter hustruns död i höstas. En katastrof för en blind 90 åring. Då är livet rätt begränsat. Ut kan man inte gå, Tv och tidningar är uteslutet.

Stor är Veikkos och vår glädje för att han äntligen fick komma dit han önskat. Jag vill också bo på ett ställe där personalen bryr sig om mig, den dagen jag behöver hjälp.

Det borde vara en självklarhet att få ha det så!

Med respekt för de gamla

Veikko har det bra nu. På Suomikoti. Med personal som behandlar de äldre med respekt. Som talar ett språk han förstår, hjälper med det han vill ha hjälp med. Så borde alla gamla ha det, även svenskar. Säger han, Veikko.

Veikko har flyttat!

På bloggen En sista kamp, kan man läsa om Veikko som nu äntligen fått flytta till Suomikoti.

Jag är glad för Veikkos skull. Och för andra gamlas, för denna kamp har startat en debatt om villkoren för våra gamla.

Så som han har det borde alla äldre få ha det!

Glatt och trevligt bland folk som förstår dem och deras sätt att leva.Med personal som kan laga den mat de äldre är vana vid och tycker om.   Där, på plats så dofterna ger en förväntning om maten och ökat aptiten.  Inte moderna saker som det bara petas i. För att man inte vet vad det är eller inte tycker om det. Många gamla svälter av den anledningen. Eller för att maten är tråkig och smakar och doftar inget, eller för att man inte klarar att äta ensam av praktiska eller psykologiska orsaker.

Vem vill äta trist, osmaklig mat från en plastlåda, ensam på rummet?

Inte ska man tvingas till tystnad, ensamma på rummet för att personalen  sitter och fikar med andra som inte heller talar de gamlas språk. Eller ids göra mer än det nödvändiga under sin arbetstid.

Det sistnämnda såg jag alltför mycket av under min tid som vikarie inom omsorgen om äldre som skadats i olyckor.

Där saknas ledning på plats. Då gör en del som de vill, inte som de ska.

Suomikoti odottaa!

Veikko Virtanen, 90 årig blind krigsveteran som bollats mellan stolarna i Vaxholms kommun har äntligen fått ett glatt besked.  En plats väntar på honom från den 7 juli på Suomikoti.

Förnuftet har segrat över dumheten på kommunal nivå. Vaxholm var tvungen att ge honom det som honom tillkommer. En plats där han kan göra sig förstådd, istället för en skamlig isolering bland enbart svensktalande.

Grattis  Veikko och ha en underbar sommar!

Suomikoti väntar på Veikko!

Äntligen har beslutet fattats i Vaxholm om att Veikko Virtanen ska få flytta till Suomikoti. Ett ställe där han kommer att kunna tala med och förstå de runt sig. Ett ställe där hans kulturhistoria och övriga historia inte är obekant. Ett ställe där han får äta bekant mat, som han vet vad det är. Kanske ta och bada bastu också. Lika viktigt för oss finnar som ett kyrkobesök.

Det enda han önskat under månader av isolering på ett boende han inte bett om att få komma till. Ett boende där han inte kunnat kommunicera med personalen och inte förstå dem.

Ser man inte och dessutom inte längre talar eller förstår svenska, då är det som att sitta i isoleringscell.

Håll tummarna för Veikko!

Nu finns det en glimt av hopp  för den gamle veteranen Veikko, igen.

Merit Wager skriver på bloggen, En sista kamp.

Kommunstyrelsens ordförande, i Vaxholms kommun, har besökt Veikko för att själv höra hur det är och hur han mår. Ny ansökan har lämnats in, med självaste orf. som vittne. Den 2 juni är det nytt möte och då beslut ska fattas”skyndsamt” så kanske, kanske…

Kampen för Veikko fortsätter.

Ännu inget beslut om att Veikko skall få sin rätt tillgodosedd.

Till och med Finlands president och utrikesminister har sagt sitt i fallet.

Ordföranden i Vänsterförbundet och medlem i Nordiska rådet, Paavo Arhinmäki skriver idag om fallet.

Finland följer noga utvecklingen, eller bristen på det.

Uppdaterat lördag den  29 maj.

Två ministrar och en president har nu sagt sitt i ärendet, förutom en massa svenska politiker på hög nivå, bland andra Jan Björklund.

Prestige verkar sätta käppar i hjulet. Tjänstemän i Vaxholms kommun vägrar att ta reson och följa svensk lag.  Tjänstemän tar inte till sig att språket är hans enda problem. Han förstår inte svenska längre och kan inte göra sig förstådd. Hans har tappat svenskan, något de flesta gör på ålderns höst. Alltså om de lärt sig svenska senare, och har ett annat modersmål.

Man, tjänstemännen i Vaxholm,  ljuger om situationen i media och kallar Veikkos fall en påhittad historia. Man vägrar att följa den författningslag som reglerar verksamheten. Där det står uttryckligen att omsorg skall ges på det egna språket om behov finns. Vem kan ha större behov?

Allt denne, 90 årige blinde änkeman, vill är att få tillbringa sina sista år i en omgivning där han kan förstå och bli förstådd av de runt om. Han vill gärna komma till Suomikoti, ett finskspråkigt äldreboende men bekant mat, traditioner och grannar man kan prata minnen med. Plats lär det finnas, kollade igår.

Tänk dig följande, du bor på ett för dig obekant ställe, med obekanta människor som pratar ett språk du inte kan förstå eller tala. Lägg till att du inte heller kan se.

Skrämmande!

För mig som finskfödd är detta det ultimata i att bete sig illa. En veteran hedrar man i Finland. De få som är kvar. De kämpade för att ge Finland frihet. Tack vare dem talar vi finska och inte ryska. Tack vare dem är Finland ett välmående land, med hög utbildningsnivå och teknisk utveckling.

Saken handlar inte så mycket om att han är finne, eller veteran, utan om hur man behandlar en gammal man som arbetat och betalat skatt här i många år.

Skamligt! Skäms på er i Vaxholms kommunalhus!

Uppdatering om Vaxholm/Veikko Virtanen

Om utvecklingen i fallet, eller bristen på det, kan man läsa på Newsmill.

Aftonbladet och Iltasanomat skriver också idag om fallet. Endast Vaxholms kommun tiger. Av skam?

En sista kamp.

Stödgruppen är nu uppe i snart 3300 medlemmar på Facebook!.
Fortsätt sprida ordet och kom till Vaxholm, Eriksövägen 27b kl 17.30 ikväll!

Det är skamligt att en gammal människa, som arbetat och betalat skatt hela livet, nu på sluttampen ska behandlas så här.

Man talar vitt och brett om att inrätta boenden för äldre invandrare, på hemspråket och med hemtam mat etc.  För att man vet genom forskning hur det  inlärda språket glöms med åldern. Bara modersmålet finns kvar då. Men en gammal finländare får inte flytta till ett ställe där finska talas.

Han har talat svenska men med stigande ålder tappat språket. Han är blind och har ingen glädje av Tv och tidningar. Han är änkling sedan i höstas och därmed ensam, sörjande.  Sorgen skulle vara lättare att bära om han ens kunde prata om det, med någon som fattade vad han säger. Sonen gör vad han kan och hinner för att bryta isoleringen, han arbetar och betalar skatt han också.

Hur svårt kan det vara att följa de lagar Sveriges riksdag lagt på myndighetspersoner att följa. Behöver man vård/omsorg på annat språk än svenska skall det erbjudas.

Med respekt och integritet?

Vikten av språket inom vården och äldreomsorgen får inte längre negligeras. Alla de inlärda språken kan slås ut i ett nafs. Genom en olycka, en stroke eller annan hjärnskada. Bara ens modersmål finns då kvar. Man måste kunna få vård på sitt egna språk, speciellt som det är ett av våra erkända minoritetsspråk, finskan.

Naturligtvis ska alla gamla behandlas med respekt. Inte bara i ord utan i handling också.

Har uppmärksammats på ett fall, ännu ett, där Vaxholms kommuns socialtjänst spottar ur sig en massa ord om värdighet och integritet, men struntar i det när det kommer till kommunens innevånare. De som behöver hjälp alltså. Det ser bra ut med alla vackra orden men bilden bakom är solkig. Skamligt!

Merit Wager, vem annars, har skrivit om ett fall. Veikko Virtanen, en finsk krigsveteran. En man som kämpade för freden, för att Finland, och i förlängningen Sverige,  skulle slippa hamna under Ryskt styre.  En hjälte.

En man på 90 år, änkling, blind och ensam sedan hustrun som skött kontakten med yttervärlden avlidit i höstas.

Sonen gör vad han kan men är inte på plats hela tiden. Framför allt för att han inte får veta om de ”möten” man har med pappan. Möte kan man inte kalla en tillställning där ena parten inte förstår vad som sägs och inte  kan deltaga av den anledningen.

Vilken annan grupp som helst hade kastat in  rasistkortet för länge sedan.

Socialchefen säger både att att ”mannen mår bra” , ”den här personen nog mår dåligt” i samma intervju. Vet hon egentligen hur Veikko mår? Vet hon inte att det är fel att förminska en hjälpbehövande gammal man på detta sätt? Inte ens erkänna hans namn.  Skamligt!

Kommunen struntar i Veikkos rätt att få hjälp på ett språk han talar och förstår.  I hans fall finska. Ett officiellt minoritetsspråk i Sverige.   Numera även ett språk man kan och ska få använda om det behövs vid all myndighetskontakt. All forskning säger att ett inlärt språk försvagas eller helt försvinner vid hög ålder men det har nog Vaxholms kommun missat.

Veikko vill bara få flytta till ett finskspråkigt äldreboende, få hjälp med vad han behöver på finska,  men det tas ingen hänsyn till.

Ingen talar finska där han bor nu, trots att  någon i personalen och någon boende uppges vara finsk.  Men inte finsktalande. Finland är ju ett två tvåspråkigt land, vilket någon verkar ha glömt här.

En sista kamp, innan man får leta fram den finska präst som sonen(något sarkastiskt) säger nog kommer att hittas till begravningen.

På Facebook växer gruppen till stöd för Veikko.

Listan över alla kontaktuppgifter till personer inom socialtjänsten i Vaxholm delar jag med glädje ut.

Hör gärna av er till dem!