Värre än pedofiler?

Ftalater. Får nästan tunghäfta av ordet. Mjukgörande ämnen i plaster är det. Finns i vår närmaste omgivning, i våra barns leksaker, i schampot, i sköljmedlet, i våra prylar i köksskåpen, i våra innetofflor av plast. De kan finns i delar till barnvagnen, bärselen eller badleksaken, bara de delarna inte ”kan stoppas i munnen” som det står i lagtexten.

Flera av de där ftalaterna är förbjudna men vet du varifrån dina barns leksaker kommer? Bryr sig den tillverkaren om förbudet?

I morse, på nyheterna, sas de kunna orsaka ADHD hos barn, tidigare uppgifter finns om genmutationer, cancer, om förändringar av spermier, om sterilitet…

Noterar att flera skrivit om samma sak, reagerat. Bland andra  Touffie, SUNE the girl, Svenska Dagbladet och här kan du kolla inslaget på självaste SVT

Vem är farlig?

Vilka män vi ska varna våra barn för, undrar Alexandra Pascalidou  i dagens Metro .

Det är en berättigad undran efter avslöjandet att en förskolelärare, man, på Frälsis förskola förgripit sig på flera småflickor. Bevisen är överväldigande. Och den fd polischefen som föreläst om kvinnofrid bland annat, avslöjats som sexköpare hos unga tjejer/våldtäktsman av barn. Dock utan att ha bevisats skyldig ännu. Flera andra kända, höga herrar finns i samma härva.

När mitt barn var i åldern då man på något sätt måste varna för dessa faror så hade jag samma fundering. De farliga kunde ju finnas i vilka sammanhang som helst, inom sporten, skolan, scouterna,fritids, grannskapet…

Vi hade långa prat om människor, inte bara män, som inte är snälla. Människor som lockar, lovar och gör illa, både barn och större.

De varnades för fyllgubbarna i skolan. Vilket trams, för de utgjorde ingen större fara, inte på det här sättet. Många av gubbarna hade egna barn, som de ”supit bort” och saknade barnens närvaro. Pratade gärna med dem, tittade på när de lekte.Hälsade.  Dem sa jag om; håll dig utom räckhåll, hälsa tillbaka och säg att du måste gå till mamma/skolan/hem.

Jag hoppas att genom att ge en bra grund att stå på, ett gott självförtroende och en självbild som en som får och ska säga STOPP, om någon kliver över ens gränser, så har jag nått rätt.

Genom att säga, var artig och svara men håll dig utom räckhåll om någon frågar efter vägen, acceptera inte skjuts av okända eller ytligt bekanta, spring och skrik om någon försöker tvinga dig till något. Berätta för mamma och alla andra du litar på om något händer, eller nästan händer…Och genom att själv kolla alla människor i vår närhet med ”det” ögat, så har jag kanske inte skrämt utan varnat. Skillnaden är hårfin många gånger.

Facit finns inte. Jag kan bara hoppas.

Jag gick ju vilse där själv. Som ung vuxen, flyttade gränsen för vad som var ok att stå ut med. Hamnade i ett äktenskap där mina gränser inte gällde.

Som barn och mycket ung satte jag stopp lätt. Om inte orden räckte, och dem var jag rätt på att använda;-) så med en hård näve eller spark. För de där som försökte gå över gränser fanns även då. Fast inte på samma sätt som idag. Innan media och teknik gjorde det möjligt att bilda sammanslutningar, sälja barn över internet över alla geografiska gränser. Innan ideèr om vad man kunde utsätta barn för hade spridits från den ena …saknar ord för vad man bör och kan kalla dem för, till den andra.