Att flytta focuspunkt

Vi har en ful luftvärmeväxlare på väggen i trapphuset. Under den har en pyttelampa suttit i alla år. Den fick väl stanna kvar, den behövdes inte hos de som bodde här före oss, längre.

Äkta 70-tals lampa med knöligt, gulaktigt glas och träram. Värdelös som ljuskälla. Inte vacker heller. I hörnet satte vi snabbt upp en enkel lampa som tänds när någon är nära och lyser medan man passerar, så vi slipper snubbla.

Vi pratade om att ha en lampa och en tavla där, för att slippa se ”stormen” som vi kallar luftpumpen för.  Letade.

För ett tag sedan hittade jag Lampan. Något loud 🙂

Den är både en lampa och en tavla! Den ger ett varmt, trevligt ljus i mörker och fångar blicken även i dagsljus.

Lampan

Var den kommer ifrån har jag ingen aning om, ingen etikett finns kvar. Hittade den på Erikshjälpen. Lämnade en del prylar dit och tittade in, såg den direkt där på hyllan. Kanske känner någon läsare igen den?

och visst funkar det, man ser inte längre bara den fula ”stormen”.

Lampa i trapphus

Tapeter och trä ska bli vita, när värmen kommer och vi får tid. Men den mörka fonden ska få vara kvar i gillestugan, vi gillar den. Just nu i alla fall, vem vet vad vi gillar om ett år.  En vägg mindre att riva med. Positivt.

Vems rätt ser LSS till?

Merit Wager, vem annars, tar upp en fråga jag undrat över ett bra tag.

Citat från bloggen, texten är skriven av någon som arbetar på migrationsverket, en ”migga”

”En del  asylsökande – som verkligen helt saknar asylskäl – ansöker ändå om asyl. De gör det på grund av att de är utvecklingsstörda eller senildementa. De har hämtats hit av någon släkting som inte har för avsikt att ta hand om sin släkting utan tycker att Sverige kan ta hand om honom eller henne.”

slut citat

Våra egna gamla och funktionshindrade får inte den hjälp de ska enligt lag. Enligt tidningen Dagen.

LSS  följs inte av stat och kommun. Vår enda rättighetslag, till skydd för de svaga.

Ett stycke från artikeln i Dagen:

”LSS är på papperet en fantastisk lag som avsåg att revolutionera tillvaron för svårt handikappade människor när den trädde i kraft för 17 år sedan. Problemet är att den inte följs.

Att de tjusiga formuleringarna om att varje individ som tillhör någon av LSS personkretsar (och till dessa är tröskeln hög) ska ges möjlighet att leva ett liv som andra ofta inte är mer än just tjusiga formuleringar kan många funktionshindrade och deras anhöriga vittna om.

De så kallade kommunalekonomiska aspekterna – läs otillräckliga personella resurser – lägger exempelvis allt som oftast hinder i vägen för en meningsfull fritid med självvalda aktiviteter för den som bor i gruppbostad. Att försöka vinna framgång överklagande- och domstolsvägen är normalt sett lönlöst. Utslagen går i de flesta fall på kommunens linje. Den individ som klagar får besked om att hans eller hennes liv är tillräckligt bra utan den önskade insatsen.”

Ser ju tyvärr dagligen hur detta pågår. Svenska pensionärer lever på gränsen, varje dag. För den som skadats eller har ett annat sorts handikapp är livet en kamp emot diverse handläggare som sparar in på allt som går.  Blanketter med kränkande frågor om toalettbestyr bildar underlag som  styr antalet minuter man får hjälp. Kan man inte gå på toa själv får man blöja, som någon okänd kommer och byter två gånger om dagen.  Och ställer sen fram den mikrade maten som kommer i papplåda en gång i veckan.   Har man inte mikro blir det besvärligt. Kan man föra skeden till munnen får man inte hjälp att äta, även om skeden välter på vägen upp.

Den som inte vet sina rättigheter eller inte kan eller orkar slåss för dem, blir utan.

Samtidigt tillåter man import av handikappade yngre och äldre och senila gamlingar, som vårt samhälle ska ta hand om. De belastar asylprocessen, utan att ha asylskäl. De kan inte utvisas till hemlandet, för där vägrar man ta hand om dem. Släkten här gör det inte heller. Man dumpar dem i vår omsorgsapparat. Därmed får de allt som behövs för försörjning och vård, utan att någonsin ha betalat en krona i skatt. De är inte några få utan väldigt många. De kräver personal på det egna språket, för något annat funkar inte. Osv, osv…

Hallo, ni som är satta av oss att ta hand om vårt samhälle, sluta nu för F** att blunda!

Ni som har kommunala eller statliga chefstjänster är folkets (skattebetalares) tjänare, inte tvärtom. Tjäna!

Ni betalas av skattemedel, förslösa dem inte på dumheter utan på skattebetalares väl.

I Finland, där är släktingar till asylanter välkomna, så länge släktingen försörjer dem.  Ingen folkpension utgår heller till den som inte arbetat ihop den.

En viss skillnad!