Inte alls skrattretande

Läser morgonens tidningar, först skrattande åt dumma sossar, men nu fastnade skrattet i halsen.

Djuren som ska bli vår mat sprider resistenta sjukdomsalstrare. MRSA och ESBL. Döden i grytan! Trots smittriskerna är kontrollen bristfällig, skriver  Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennart.

Gud så glad jag är för att jag inte äter kött, av något slag. Och att jag valt ursprungsmärkt, svenskt kött till de i min närhet som äter det. Från små producenter. Då är riskerna mycket mindre. Lågpriskött från gud vet var skulle jag inte ge min hund ens, om jag hade en.

Fy f*n för stordrift! Visserligen är far bonde, eller var när han var yngre, men stordrift, medicinering för högre tillväxt och dålig behandling av djuren satte han sig emot. Alla djuren hade namn och behandlades med vänlighet, ända in till slakt. För att de skulle bli mat hade vi alla klart för oss.  Inget Disneyfierande här inte. Inte ens konstgödning kom in på hans åkrar.  Konstigt, ansåg väl en del då. Mycket klokt och genomtänkt ser man idag.

När ska vi skratta, frågar sossarna

Jag skrattar nu!

Skrattar när jag läser deras ide, för det kan inte vara genomtänkt, att lämna tvätten  i T-banan. Någon annan ska tvätta den medan man jobbar. Någon sorts butlertjänst ska inträttas, i T-banan, som sköter ärenden, medan jag jobbar. Maten ska handlas, av någon annan, medan jag jobbar, och lämnas till mig vid spärren.

Men…

Sossarna ska ta bort RUT avdraget av skälet att de inte gillar tanken att någon annan sköter mina inköp/tvätt/städning mot betalning.

Var är logiken?

Vem ska utföra dessa tjänster? Vem ska betala? Får man ha smutstvätt i T-banan, i större mängder?

Tack kära sossar för dagens skratt!